Virtuell Afrikaresa 4

Här kommer tio bilder till från Kgalagadi Transfrontier Park i Sydafrika.

Kapjordekorrarna var roliga att följa. Så skoj att jag med Kajs hjälp gjorde en ”animerad” variant.

Under några timmar följde vi några kapjordekorrar. Ekorrarna for omkring så lustigt. De ställde upp sig ”man mot man” och inleder vad som liknar ett riktigt slagsmål. Allvar eller på skoj, vet inte, men det var som att se en flygburen brottningsmatch.

Ha en trevlig resa,
Sven 

”Vilka härliga nötter”. ”Jag gömmer dem här så ingen kan hitta dem”
”Vilken tur att jag såg när han gömde nötterna” ”Dom lägger jag beslag på, ha ha”
”Vad gör du?” ”Ge fan i mina nötter din tjuv”. ”De e mina nötter.” ”Jag har själv lagt dem där”
”Stopp, kom hit med dig” ”Jag ska lära dig att inte stjäla mina nötter ostraffat”
”Nu din tjuv ska du få på moppe”
”Hjälp, lugna ner dig”
”Jag ska allt platta till dig din fuling”
”Shit”. ”Måste träna mer”. ”Han e alldeles för stark”. ”Får väl hitta mina egna nötter, suck”

Virtuell Afrika-resa 3

Här kommer tio bilder till. Denna gång är samtliga bilder från Kgalagadi Transfrontier Park i Sydafrika.

Kgalagadi Transfrontier Park ligger i södra Kalahari. Inne i Sydafrika och Botswana, gränsande mot Namibia. Det är en unik park med ett vackert ökenlandskap och spännande djurliv. Vägen dit är spikrak och utan trafik. Landskapet blir torrare för varje mil. Till slut övergår det till ren öken. Det känns som att resa genom centrala Australien. Men en resa där kängurun bytts ut mot vårtsvin och rådjur.

Vi får tre dagar i utkanten av ett torrt sönderbränt Kalahari. Det känns speciellt att köra egen bil i öknen. Spännande och utmanande med sand- och tvättbrädeskörning. Det är varmt, riktigt varmt. Upp till 42 grader mitt på dagen. Stekhett, men bilens luftkonditionering klarar värmen, som väl är. Vi får höra att temperaturen går upp till 54 grader under årets 6 varmaste veckor. 

Det är en udda djurvärld vi bjuds. De flesta djuren har till viss del tagit öknens färger. Lejon med svart man är ett exempel. Det är ofta svårt att se djuren. Men i och med att det är torrt, knastertorrt, tar djuren sig till vattenhålen. En morgon ser vi på första parkett en jakt där två lejon jagar och lägger ner en bock. Känns som vi vill rycka in och rädda bocken från lejonen. Något vi naturligtvis inte kan göra.

Några av alla djur vi fick njuta av var svartmanade lejon, gemsbockar, kapjordekorrar, giraffer, svartryggade jackaler, springbockar, stenantiloper, gnuer, fläckiga hyenor, koantiloper, sekreterarfåglar, strutsar, stora sköldpaddor, örnar, rödbröstade busktörnskator, surikater och blek sånghökar. Surikaterna leker skojfriskt inne på campingområdet. De snurrar runt och står plötsligt blickstilla om vartannat. Onekligen roliga djur att beskåda.

Ha en trevlig resa,
Sven 

Virtuell Afrika-resa 2

Här kommer tio bilder till. Denna gång går resan genom Lesotho och vidare i Sydafrika.

Ha en trevlig resa,
Sven 

Drakensberg
Vägen till Sanipasset
Passkontroll, Lesotho
Get-herde, Lesotho
Åsneförare, Lesotho
Glad man, Sydafrika
Vägen Kimberley – Kgalagadi TFP
Kgalagadi Transfrontier Park
Kgalagadi Transfrontier Park
Kgalagadi Transfrontier Park

Virtuell Afrika-resa del 1

Jag har nu gått igenom mina Afrikabilder. Det var rätt många men jag är nöjd med resultatet Tänker dela med mig av de bästa bilderna. Hoppas såklart att ni hänger med och kikar. Cirka två gånger per vecka kommer jag lägga ut mina bilder här på min blogg, på instagram och på min facebooksida ”resapåmittvis”. Här på bloggen blir det dessutom med lite kommentarer.

Ha en trevlig resa,
Sven 

Här kommer de första bilderna

Mabibi beach, Indiska Oceanen
Hluhluwe Game Reserve
Hluhluwe Game Reserve
Hluhluwe Game Reserve
Hluhluwe Game Reserve
Hluhluwe Game Reserve
Hluhluwe Game Reserve
Hluhluwe Game Reserve
Monkey-business
Pojke med fotboll

Hemma igen

Det gick att köra hela vägen från Kapstaden till Kairo. Vilka äventyr det blev Jag är otroligt tacksam för min Afrikaresa och samtidigt mycket tacksam att jag hann hem från Afrika innan virus-dörren slog igen.

Har nu varit hemma i två månader men njuter fortfarande av egen dusch, kylskåp och säng. Tänk att alltid ha vatten i duschen, varmt vatten. Att få öppna ett kylskåp fyllt med mat från ett välsorterat ICA. Gå långpromenader genom parken ner till Ribban och sen gå längs med havet. Så privilegierad, nästan ofattbart.

Hade tänkt avsluta skrivandet och min blogg efter resan. Men det där med att skriva är mer än att plita ner ord. Det är en reflektion över vad som hänt. En sammanfattning av dagens göromål. Ibland kanske lite av en biktstol. En språngbräda inför kommande aktiviteter. Det går inte att avsluta skrivandet rakt upp och ner. Dagbok kan man skriva men det är roligare att dela med sig. Framförallt att skriva för andra. Det blir som att konversera med någon. I alla fall ha en åhörare som snällt lyssnar. Kravet på innehåll och form ökar, man vill inte slarva när man har en åhörare. Som tack blir resultatet kanske mer läsvärt än en dagbok.

Jag har nu gått igenom mina drygt 8000 bilder. Låter mycket men är inte mer än 44 bilder per dag. Jag kommer nu att lägga upp de bästa bilderna på min blogg. Har efter bästa förmåga valt ut 500 bilder. Tänker i stort lägga upp bilderna utan text. Det är mest djurbilder. Jag hann med att besöka 14 nationalparker och hela resans fokus upp till Kenya låg på djur och natur. Tänker mig ett tiotal bilder två gånger i veckan.

Bilder, men skriva var det ju. Jo jag kommer göra några inlägg på bloggen mellan alla bilder. Kanske inlägg om kommande resor. För nya resor måste det förstås bli.

Min bil har kommit till Sverige. Den stackaren behöver omvårdnad och service. Nästa vecka blir det verkstadsbesök och sen besiktning. Tänker att det kanske kan bli en resa norrut. Besöka vårt avlånga land som jag sett så lite av. Sundsvall lär ligga mitt i Sverige. En gång, bara en gång, har jag varit norr om Sundsvall och det för fyrtio år sedan. Lite skämmigt att jag inte sett mer av mitt eget land. Ja och när jag ändå är uppe i norra Sverige så ligger inte Norge långt bort. Lapporten, Narvik, Lofoten…………………..Kan bli riktigt bra om det nu funkar m.h.t. virusplågan.

Trött leopardunge i South Luangwa NP, Zambia

Det blir ingen hemkomst via Öresundsbron

Vi njuter enormt av Luxors historie- och kulturutbud. Konungarnas dal, Medinat Habu-templet, Hatsepsuts-templet, Luxor-templet, Karnak-templet och mycket, mycket mer. Utbudet i Luxor är nästan obegränsat.

Konungarnas dal
Gravkammare i Konungarnas dal
Vackra takmålningar i en av gravarna
Medinat Habu-templet
Hatsepsuts-templet
Luxor-templet
Karnak-templet

Det är i Luxor vi får höra om en tysk som avlidit av corona-viruset efter färd på en turistbåt på Nilen. Det är då, precis då, med ett Luxor tomt på turister som vi på allvar börjar förstå vad som händer i världen. Och samtidigt inse att vi är mitt i det hela. Vi är inte längre på en resa i avlägsna Afrika. Vi har sprungit rakt in i corona – hetsens epicentrum. Helt plötsligt ser vi maskförsedda människor överallt. Likt utomjordingar svärmar de runt oss. Tiden har hunnit ikapp.

Vi bestämmer oss för att åka mot Alexandria för att skeppa bilen och ta oss till Europa. Vi kör norrut. Väljer felaktigt vägen längs Röda Havet. Värsta stormen på 30 år i Egypten har stängt många vägar. Vi hamnar en natt ”in the middle of nowhere”. Men dagen efter når vi Kairo. Den klassiska Afrika-resan Kapstaden – Kairo är i hamn. Fantastiskt med alla äventyr i Afrika. Att ha korsat Afrika, denna vackra kontinent. Hela vägen från söder till norr. I egen bil. Tänker att jag verkligen är privilegierad. Att jag haft gudarna med mig och att vindarna varit gynnsamma. Fel väder med regn eller hetta och Afrika hade snabbt visat ett annat ansikte.

Kapstaden – Kairo, den klassiska Afrikaresan är i hamn. Målet är nått.
Kamel med de mäktiga pyramiderna i bakgrunden
Pyramidglädje
Sfinxen med pyramiderna i solnedgången

I Kairo blir det förstås besök av de stora pyramiderna och sfinxen. Mäktigt utan jämförelse. De står där fortfarande, majestätiska och stolta efter fyratusenfemhundra år (4500!!). Tidlös ingenjörskap, konst och geometri i en andlös blandning. Allt detta står självklart i fokus trots att det egentligen ”bara” handlar om gravar.

Egyptiska museet
Egyptiska museet ersätts snart av ett nybyggt museum. Det nya blir världens största museum med plats för många av skatterna som idag står i trälådor
Tahrirtorget, befrielsens torg

Vi njuter några timmar innan stafetten börjar. I sex timmar googlar vi flygavgångar bara för att se hur flygningarna försvinner och priserna på kort tid dubblas, tredubblas eller ännu mer. Samtidigt och parallellt rullar alarmerande information in som i tsunamivågor. Stängda gränser, restriktioner, störtdykande börser, pandemi. Apokalyps – Harmagedon?

Vi hittar inga flygbiljetter men får med Linas, Kajs och Roberts hjälp bokat biljetter till Stockholm via London. Nu blir det ont om tid, mycket ont. Jag chattar med shippingbolaget i Alexandria. De lovar ordnar skeppning av min bil till Sverige. Och ja, vi kan komma i morgon bitti för all pappersexercis, myndighetsbesök och leverans av bil. Känns som vi har en dag i ”Tom Cruise – mission impossible – fart” framför oss. Efter en kort natt rattar vi ut från Kairo innan solen gått upp. Kairo är ett inferno till stad. Långa stunder åker vi genom områden som ser ut som efterkrigs-platser. Inser att jag är fantastiskt lyckligt lottad som bor i vackra, rena och fina Sverige.

Kairo
Mer Kairo

Kan nu sätta upp även Kairo i samma ”stora storstäder jag lyckats köra igenom – tabell” som Istanbul, Teheran, Delhi och Bombay. Herre jösses vilken trafik. Bombay och Delhi vinner värstingligan, men Kairo tar sig in på en ”fin” tredjeplats. Vi når klockan åtta, 20 mil senare Alexandria. Hinner med att dricka kaffe innan jakten på olika myndigheter börjar. Passmyndighet, notarius publicus och trafikpolis klaras av på fem timmar. Vid något tillfälle ser vi Medelhavet. Frågar mig varför vi stressar hem. Vi kan stanna i Egypten några veckor. Ta det lugnt, njuta. Dyka i Röda Havet. Men svaren kommer snabbt:
1. Vi har bara en månads visum i Egypten. Det går snart ut. Kan väl i och för sig förlängas.
2. Läste att man stängt Luxor. Att antalet coronafall mörkats i Egypten.
3. Om det nu går riktigt illa, även i Egypten, som i Europa. Hur blir situationen med hamstring, sjukvård och allt annat för en utlänning som inte kan språket. En utlänning som står utanför lokala nyhetsbruset.

Vi skymtar Medelhavet i Alexandria

Min resa tog slut i och med att jag nådde målet Kapstaden – Kairo. Det hade varit annorlunda om jag bara hade kommit halvvägs. Många som jag träffat under min resa sitter redan fast i olika länder. Vi har en unik lucka att komma ut imorgon innan Egypten stänger sina flygplatser på obestämd tid i övermorgon. Vi chansar och ber en tyst bön till gudarna som hittills hållit en vakande hand över min resa.
Klockan halv tre är vi klara med allt i Alexandria och tar bussen tillbaka till Kairo. Ytterligare fyra timmar senare är vi på ett hotell vid flygplatsen. Klockan fem på morgonen, fyra timmar innan avgång, är vi på flygplatsen. Två timmar senare är vi genom alla kontroller. Allt går bra och efter en lång resa landar vi i Sverige. Afrikaresan är definitivt slut.

Min fina bil parkeras i garage i Alexandria i avvaktan på skeppning till Sverige

Tack alla fantastiska människor jag mött på färden. Tack alla fina medpassagerare. Tack kära bloggläsare. Resan är slut. För denna gången tänker jag. Tanken kommer som en blixt från klar himmel. I några korta sekunder tänker jag på en nästa etapp av ”World Tour”. Resan kan ju inte sluta redan, eller? Dessutom bör väl en riktig “World Tour” avslutas med att man landar i Malmö efter att stolt ha kört över Öresundsbron. Kanske är det en mening med Afrika-etappens snöpliga avslut. En dold uppmaning att resa vidare, att göra en komplett “World Tour” med en värdig hemgång över Öresundsbron som avslut? En resenär är alltid en resenär : )

Men nu blir det lugn och ro för att smälta alla intryck. Träffa nära och kära. Skriva, dricka vin, äta goda ostar, köpa tulpaner, gymma, njuta av orörd natur, äta skaldjur. Är så nöjd med att vara hemma efter 6210 mil genom 34 länder.

I lugn och ro för att smälta alla intryck

Venezuela

Shirley, min fru, och jag jobbar med stöd till fattiga och utsatta i Venezuela. Landet ligger oss varmt om hjärtat. Den socialistiska diktaturen har skapat ett enormt hjälpbehov. Inget fungerar längre. Förra året samlade vi in 40.000 kronor som vi med pincett fördelade till behövande.

Vi nås varje dag av den ena skräckhistorien värre än den andra. Det känns helt overkligt att folk svälter ihjäl, i Venezuela. Att majoriteten i landet är undernärda och att gemene man inte har tillräckligt med mat för dagen.

Vi har två mycket goda vänner som var och en jobbar i olika privata projekt med att hjälpa utsatta människor i Venezuela. De gör ett fantastiskt arbete.

Vi har stort förtroende för våra vänner och de som jobbar i dessa projekt. Pengarna vi skickar kommer fram och hamnar där de ska. En ”piss i Mississippi” kan man tycka, men ett försök att göra något lite för några som absolut inget har.

Det hade varit fantastiskt om även Du ville vara med och stötta detta tunga, men oerhört behövda arbete.

Stora såväl som små insättningar värdesätts oerhört.

Vårt Venezuela-konto på Handelsbanken är 522 739 121 (6761 clearingnummer), bankgiro 5263-9994. Skriv som betalningsreferens ”SOS Venezuela + gärna ert namn”.

Stort tack på förhand. Shirley och Sven

Mot Luxor

Vi kör mot Luxor. Nu handlar det bara om gammal historia, tempel och faraoner. För en historieälskande person som jag är detta ett eldorado. Tempel som är 2500 – 4000 år gamla och ofta bättre bevarade än de “nya” 2000-åriga romerska. Tuff karamell att suga på för en som älskar den gamla romartiden. 

Vi besöker templet i Kom Ombo. Ett tempel som ägnas två gudar lika mycket, Haroeris och Sobek. Vackert tempel vid Nilen. 

Kom Ombo-templet
Här röker man förstås Cleopatra
Kom Ombo – templet igen

I Edfu tittar vi på Horus-templet. Komplett med tak. Templet är dock “bara” från tiden kring Kristi födelse, men extremt välhållet och bevarat.

Horus-templet
Den vakande falken vid Horus-templets entré
Åsnetransport
Glad egyptier
Fundersam egyptier
Transportör

Assuan

Vägen från Abu Simbel till Assuan går rakt genom öknen. Vi upplever många hägrings-effekter längs vägen. Det ser till och från ut som vi har Nilen eller havet rakt ut i öknen. Speglingarna lurar oss att tro att vatten finns nära. Men det gör det inte.

När vi försöker köra upp på nya Assuandammen blir vi stoppade. Med dieseldunkar på taket får vi inte köra över dammen. ”No gas”, “no gas” hojtar militärerna. Vi lyckas däremot ta oss över den gamla Assuandammen. Trots gas :).
Vi besöker Isis-templet i utkanten av Assuan. Templet ligger på en liten ö i Nilen. Det blev flyttat dit från Philae-ön 1962. Innan dess lades templet under vatten varje år i sex månader pga den gamla Assuandammen byggd 1902. Med den nya Assuandammen klar, skulle templet komma att läggas under vatten hela tiden. Vi tar en båt till templet och njuter av konstverket, ett vackert tempel.

Isis-templet
Denna del av templet ser nästan grekisk ut
Stort och mäktigt men så var Isis betydande

Vi kör därefter till den “ofullbordade obelisken” som vi hittar i en “granit-daggruva”. Obelisken krackelerade och gjordes därför aldrig klar. Med en vikt på imponerande 1168 ton hade den blivit världens största obelisk. Här i gruvan gjordes många av de obelisker och statyer som smyckar de olika templen i antika Egypten. På något sätt transporterades de kompletta härifrån ut till templen där de sattes upp.

Den ofullbordade obelisken i granitgruvan

En klassisk segeltur på Nilen med en riktig Nilen-segelbåt, en felucca, måste det förstås bli. Tanken är att runda Elephantine-ön. Ön som ligger mitt i Assuan i Nilen. Färden blir fin med lite egyptiskt kaffe på däck. Men vinden mojnar och vårt äventyr slutar med att vi blir bogserade till Elephantine-ön av en motorbåt. Snöpligt men ett kul äventyr.

Skepparen på vår felucca
Stiliga båtar
Samma båtstil sedan tusentals år

På ön besöker vi en mängd gamla tempel, egyptiska, grekiska och romerska. Vi hittar också två ”nilometrar”. En nilometer var ett utrymme, ett rum, bredvid Nilen där man mätte Nilens nivå. Hög nivå och skördarna prognostiserades att bli bra. Resultatet blev då att man höjde skatterna.

Templen i Abu Simbel

Abu Simbel är känt för sina tempel. Templen flyttades hit, sten för sten, när stora  Assuandammen fylldes med vatten och Nassersjön bildades. Det var nästan ett lika stort konsthantverk att flytta de jättelika templen som det varit för Ramses II att låta bygga dem 3250 år tidigare.

Ramses II´s stora tempel i Abu Simbel
Ramses II i sin vagn jagandes fiender på flykten

Vi är på plats klockan fem, i god tid innan soluppgången. För att se dagens första solstrålar leta sig in i templet. Solstrålarna kommer och når hela vägen fram till den heliga altarplatsen längst in i templet. Mäktigt.

Solen letar sig hela vägen längst in till den heligaste delen av templet
Portvakten i templet i Abu Simbel

Hotell Eskaleh utnämns till resans trevligaste hotell. Min egen Tripadvisor utnämner hotellet till Afrikaresans avgjort bästa. Mysigt, trevligt men framförallt med en extremt vänlig och hjälpsam personal. Ägarens pappa var musiker åt kung Farouk som avsattes i en kupp 1952. Ägaren gick i sin pappas fotspår och blev musiker. Senare blev han guide och startade till slut hotell Eskaleh. Hotellkillarna ordnar så att jag får med mig mycket musik av Fikry Kachit. Egyptisk musik är härlig.

Leverans av frukostbröd efter tempelbesöket
Hotellägaren Fikry Kachits son till höger, en gäst och ytterligare personal
Vattenpipsrökande gentlemen i Abu Simbel
Trevligt holländskt par som precis börjat sin resa Cairo-Capetown

“Från Malmö till Mumbai”

Precis innan min avresa till Afrika kom min bok ”Från Malmö till Mumbai” ut. Där kan ni läsa om bakgrunden till Afrikaresan som jag nu bloggar. Boken beskriver förberedelser som inköp av bil, visum och mycket mer.

Själva resan står såklart i fokus. Vardagshändelser, möten med spännande människor, Mount Everest, marknader, hisnande vägar. Slutet av boken beskriver hur bilen skeppas från Mumbai till Durban. Egna foton i vackra asiatiska färger illustrerar resan.

Du som är intresserade av äventyrsresor kommer älska boken. Beställ via din bokhandel eller gå in på Adlibris eller Bokus.

En by i Pakistan vid gränsen till Afghanistan
Hiskeliga vägar
”Skitunge” dricker kaffe
Från Malmö till Mumbai