Resan har startat

 

Det gamla kinesiska ordspråket säger att ”varje 10.000 milafärd börjar med ett första steg”. Låter först lite töntigt, men när man vänt och vridit på det så är det hur förnuftigt som helst. Eller? Nu är planen ”bara” att åka 3500 mil, men likafullt börjar även en sådan resa med ett första steg.

Projekt ”förberedelse” är slut. Känns som det projektet levt sitt eget liv. Som om det i sig har fyllt ut och tagit så mycket tid att jag inte hunnit tänka tanken på att jag faktiskt Ska resa. Hela tanken med projekt ”förberedelse” är ju att det resulterar i själva resan. Det är ju uppenbart. Men det känns märkligt, spännande, omvälvande huller om buller omvartannat att nu vara på väg.

Är allt med? Idag är ju världen inte längre bort än att det mesta går att fixa i nästa stad. Lite annorlunda än när jag i ungdomens dagar liftade genom Amazonas. Där liftar man av naturliga skäl med båtar. Gick bra genom Ecuador och en bit in i Peru. Men sen var det stopp. No boat. Blev sittande en hel vecka i en gudsförgäten by med nio hus. Bodde på en terass med helpension för 1 USD. Så en morgon kom det, som en skänk från ovan, ett pontonplan som landade på floden vid byn. Jag fick lift med planet som tog mig ur den ofrivilliga fångenskapen i byn Pantoja.

Visst känns det shaky att ge sig iväg så här. Är alla papper på plats? Kommer bilen funka? Skummisar på vägen? Men så vänder man på steken och ser alla spännande resmål, snälla människor och lite lagom äventyr. Ska bli intressant att kampera ihop med  familj och vänner på de olika sträckorna. Eller? Hur blir det? Blir det kul? Dag och natt i 14 dagar är kanske annorlunda än en eftermiddag i civiliserad omgivning? Kommer rapport om detta för just detta är en vital del av resan.

Kändes märkligt att lämna varma Sverige och åka söderut med en temperatur som bara gick neråt. Till slut bara 12 grader i centrala Tyskland innan det vände. Det brukar ju alltid vara synonymt med värme att dra söderut.

Nu i Ljubljana. Vackert och avslappnande efter Tysklands motorvägshets. När man väl passerat Ljubljanas hemska ”sovjet-ytterområden” så är centrum en vacker pärla. Lite förfallet på sina ställen men ack så gemytligt med ett spekatkulärt restaurang- och barliv kring den lilla floden.

Imorgon går färden mot Turkiet.

Avskedskomitee 09.12 Stora Nygatan
Bunkeflomaffian
Ljubljana
Vacker arkitektur
Sovjet-minnen
”Rödsaksmarknad”

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *