Sanipasset

Drakensberg

Vi ger oss iväg mot Sanipasset i Drakensberg. En underbart vacker väg. Ja inte själva vägen, den har stora hålor och stenar, men vyerna är mer än fantastiska. Något utav det vackraste jag sett. Jag är facinerad av vackra och speciella vägar. Den här vägen är en klassiker som det skrivits mycket om. Förstås ett måste för mig.

Drakensberg i bakgrunden. Gränsen mot Leshoto.
Vägen upp till passet.
Mycket vackra vyer

Vägen är ruskigt dålig. Det går inte snabbt, bilen gungar som en kamel i hålor och över stenar. Det går uppåt och vidare uppåt. Efter ett tag börjar det ryka om bilen och lukta rejält illa. Vi är ungefär halvvägs upp för passet. Det blir allt svårare att komma framåt. Saknas det fyrhjulsdrift? Lägger in fyrhjulsdriften, men det är svårt ändå. Kommer upp till en utsiktsplats. Nu går det inte att köra bilen längre. Vad har hänt. Går inte att få någon kraft oavsett växel. Mitt i klassiska Sanipasset. Kanske en av de värsta vägarna i Afrika. Verkligen rätt plats.

Pieters fina barn. (Pieter please let us have your contact details. sven.gruvstad@gmail.com)

Vi stannar för att kyla ner bilen. Verkar som det hjälper något. Inte tal om att fortsätta uppåt. Vi vänder och kör neråt. Fungerar hjälpligt så länge det lutar neråt. Tar oss hela vägen ner till asfalten och in på ett litet hotell. Där får vi hjälp av personalen och får tag på två mekaniker Caleb och Jinks. De tittar, startar motorn och kontrollerar både här och där. Så kommer domen, “kopplingen är helt slut” säger Caleb. “Jag skulle inte köra en meter till” säger Jinks. Fast i ödebygden.

Caleb och Jinks

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *