Det finns en gata i Namibias huvudstad som är uppkallad efter min dotters bästa kompis

Min dotter Fannys bästa kompis från skoltiden har gett namn till en gata i Windhoek. Historien har alltid fascinerat mig. Hur kan det vara möjligt att en vanlig svensk flicka har fått en gata uppkallad efter sig i Namibias huvudstad.

Här är storyn: Evas pappa Håkan Lindblad och min bror Sten Gruvstad arbetade i slutet av 80-talet i Angola. De jobbade för byggbolaget Nils P. Lundh som byggde hus till Swapogerillan. Swapogerillan verkade från Angola för att befria Namibia. Sten och Håkan blev kompisar med en av gerillaledarna, Hifikepunye Pohamba. Gerillaledaren blev sen president för Namibia under åren 2005 – 2015. Håkan döpte sin dotter till Hifikepunyes ära till Hifikepunya som andra namn, (slutar med ett a till skillnad från Pohambas namn som slutar med ett e). Pohamba svarade med att döpa en gata i Namibia till Hifikepunya efter Eva.

Historien svetsades fast i min hjärna. Älskar denna typ av historier om vanliga människors udda öden och äventyr. På plats i Windhoek var det dags att inspektera. Gatan hittar vi. Inte den mest fashionabla gatan, men gatan finns. Vi fotograferar och talar med en kvinna som bekräftar gatans namn “Hifikepunya Cresent”. Någon gatuskylt finns förstås inte.

Hifikepunya Cresent

Sen flyger fan i mig. Vi måste ju träffa Pohamba och hälsa från hans svenska vänner. Men lever han? Ja det får vi bekräftat att han gör. Efter diverse letande hittar vi Hifikepunyes kontor. Efter ytterligare letande tar vi oss in och förbi några vakter. Alla vänliga. Och till slut får vi ett möte med Hifikepunyes sekreterare. En fin dam som tar väl hand om oss. Jag berättar efter bästa förmåga Stens, Håkans och Evas historia.

Tillsammans med Hifikepunyes sekreterare

Hifikepunye visar sig tyvärr vara utomlands och väntas komma tillbaka först några dagar senare. Sekreteraren ber om mitt telefonnummer (lokalt betalkort) så att expresidenten kan ringa. På natten, några dagar senare, innan vi lämnar Namibia ringer min telefon fyra gånger.  Den som ringer har ett Windhoek nummer. Men varje gång, innan jag hinner vakna och få fram telefonen, slutar den ringa. Mitt namibiska simkort slutar fungera nästa morgon när vi lämnar Namibia. Var det expresidenten som ringde? Det får jag aldrig veta. Där slutar storyn.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *