Virtuell Afrika-resa 28

Mount Elgon och Sipi-vattenfallen

Någon gång på eftermiddagen når vi den lilla byn Sipi i vars närhet det finns tre stora vattenfall. Det översta är 85 meter högt, det mittersta 63 meter och det understa 100 meter. Mount Elgon som är 4300 meter högt ligger mellan Kenya och Uganda, vi befinner oss på bergets ugandiska sida.

Mittersta Sippifallet
Översta Sipi-fallet med publik

Vi passerar den lokala “bensinstationen”. En mjölkpall på vilken det står ett tiotal flaskor. Flaskorna är fyllda med en liter bensin. Det är långt till närmsta mack, hit kommer motorcyklarna för att tanka några liter. Vi träffar byns polischef som precis tankat sin tjänste-motorcykel. Han är mycket nöjd med den lilla bensinstationen.

Lokala bensinmacken
Byns polischef

Flera gånger ser vi två stenar, sammanbundna med ett snöre, upphängda över elledningar. Vår guide berättar att man gör så när elledningarna börjar “slacka” och nästan stöter ihop. Stöter de ihop blir det kortslutning. Ett effektivt “hands-on” för att undvika elavbrott. Vi ser även att det hänger gamla bananblad över snören. Denna gång handlar upphängningen om att ge kräsna getter mat. Getter som inte vill äta halvt ruttna blad på marken.

Hands-on
Härliga ungar
Tjejer på joggingtur stannar och poserar

Den mest natursköna nationalpark jag sett

Lake Nakuru NP är en av Kenyas minsta nationalparker. Parken ligger runt Nakurusjön och är den mest natursköna av alla parker jag sett. Parkens västra sidan har vidunderliga vyer över sjön. Den tidiga morgontimmen med morgondimma eller kanske bara lågt liggande moln skapar en trolsk atmosfär. Djurlivet är bra med noshörningar, lejon, leoparder och rothschild-giraffer som de mest spännande djuren. Vi belönas med hela femtio rothschild-giraffer. De är en något kortare underart med vita öron och vita ben, det sägs skämtsamt att de har vita strumpor på sig. För något år sedan fanns det bara 1700 kvar av denna den mest hotade giraffsorten.

Som om den försöker gömma sig för oss
Gammal vattenbuffel som lämnats ensam för att dö

En korruptionens dag i Kenya

Några kilometer efter gränsen blir vi blir stoppade vid en poliskontroll. Här är det rakt på sak. “I want dollars” skriker den kvinnliga polisen. Hon tittar på oss och repeterar “I want dollars” gång på gång. Vi står på oss och berättar att vi vare sig har dollar eller kenyanska shilling eftersom vi precis passerat gränsen. Det tar femton kanske tjugo minuter innan hon låter oss åka vidare med våra dollar intakt.

En timme senare blir jag klockad för fortkörning. Jag hade kört 68 km/timme istället för tillåtna 50 km/timme. En bister polischef berättar att fortkörning är en mycket allvarlig förseelse och innebär att jag måste till domstol. Hela processen kan ta flera dagar berättar han. När han säger det inser jag vad som är på gång. Jag ber förstås om ursäkt, skrapar med foten, och undrar hur allt detta kan lösas. Polischefen skickar iväg Filip och sina kollegor och begär sen motsvarande 500 kronor av mig. Vi förhandlar länge och enas till slut om böter på 200 kronor. Han stoppar nöjd pengarna i egen ficka, utan kvitto förstås.

Någon timme senare blir vi stannade igen. Vi ser poliskontrollen i god tid och ser att poliserna inte är fokuserade. Precis när vi kör förbi tittar de upp och reagerar blixtsnabbt. Vi stoppas och Filip vevar ner rutan på passagerarsidan där han sitter. Instinktivt förstår vi av polisernas minspel vad som hänt. Uppenbarligen såg poliserna bilens förare till höger i framsätet djupt nersjunken över sin mobil. Strängeligen förbjudet för chaufförer i Kenya. De hann aldrig se att bilen är vänsterstyrd och att Filip bara är passagerare. Poliserna blev snopna och vinkar snabbt iväg oss igen.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *