Virtuell Afrika-resa 31

Ibland kör vi fel i de små byarna men får alltid snabbt hjälp att hitta rätt. Hjulspåren är många, det är inte givet vilket spår som leder dit vi vill. Vi navigerar på slutet med två mobil-gps’er och en kompass, vi vill inte komma fel och hamna i Sydsudan. Vi passerar en stor vit cementstod mitt ute i ökenlandskapet, den markerar var gränserna mellan Kenya, Etiopien och Sydsudan går ihop.

Nära treriksröset

Strax därefter når vi den Etiopiska gränsposten. Männen längs vägen är get herdar, alla med gevär på ryggen och visselpipa runt halsen. Vi lär oss att gevären används för att stoppa rivaliserande stammar från att stjäla getter och visselpipan för att kalla på hjälp.

Etiopisk getherde
Marknaden i Dimeka

Jag sitter på en terrass under ett uppspänt solskydd och skriver dagbok samtidigt som jag njuter av fantastiska vyer över de sydsudanska bergen. Efter marknaden i Dimeka åkte vi rakt västerut till en liten katolsk missionsstation. Missionsstationens huvudsakliga uppgift är att hjälpa människor med primärsjukvård i de näraliggande byarna. Ingen lätt uppgift i ett område där häxdoktorer och vidskeplighet härskar. Gonzalo, sjukskötaren, berättar att man i byarna tar livet av utomäktenskapliga barn. Han berättar vidare att ett barn som föds med en tand i överkäken också avlivas. Detta anses som bevis på att barnet är besatt av djävulen.

De sydudanska bergen sett från katolska missionsstationen vid gränsen
Gonzalo på sjukbesök

Vi blir introducerade till byns hövding, en gammal gerillaledare från Sydsudan. Jag skänker en fotboll till lagledaren för byns fotbollslag. Byn har en lagledare och ett fotbollslag men ingen fotboll eller fotbollsmål. Under dagen har två fotbollsmål byggts när ryktet om annalkande fotbollar kom. Målet består av några långa pinnar som sticker upp lite snett på varsin sida om fotbollsplanen. Lagledaren delar upp byns män i två lag. Gonzalo som också vill spela får vara med i det ena laget. Det blir en spännande match som rättvist slutar oavgjort.

Fotbollsspelarna delas upp i två lag
Den entusiastiska publiken

När vi äter middag ser vi många gräshoppor som kommer flygande och hoppande. Den lilla terrassen blir för en kort stund helt invaderad. Gräshopporna är riktigt stora, inte alls de små som vi har i Sverige. De kommer i stora mängder, vi får dem i håret och under t-shirtarna. När vi ser de jättelika gräshopporna förstår vi att ett antal av dessa snabbt kan göra förödande skador på böndernas odlingar. Vi läser senare och får det bekräftat att det i år är stor gräshoppsinvasion i Etiopien och Kenya, stackars bönder tänker jag.

De är stora, upp mot en decimeter långa

När jag frågar David varför en bit av vägen är ny med fin asfalt berättar han att Kina har köpt mark och fått tillstånd att starta upp stora odlingar med sockerrör och bomull. För att klara av dessa odlingar behövs det bra vägar men framförallt vatten, mycket vatten. Vattnet kommer tas från Omofloden, den flod som rinner ut i Turkanasjön. Turkanasjön får 90 procent av sitt vatten från Omofloden. Vi drar den tråkiga slutsatsen att Turkanasjöns dagar är räknade

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *