Virtuell Afrika-resa 42

Vi kör hem till Magdi, blir bjudna på kaffe och fyller i formulär inför gränspasseringen. När vi dagen efter åker mot gränsen möter vi den ena lastbilen efter den andra från Egypten, samtliga är fullastade med varor till skillnad från de som går åt andra hållet, från Sudan till Egypten, de är alla tomma.

Magdi med present-fotboll till lokala fotbollslaget

Efter fyra timmar har bilen försetts med egyptiska registreringsskyltar, jag har fått egyptiskt körkort, och vi kör in i Egypten. Det känns härligt men samtidigt nostalgiskt att ha nått sista landet på Afrikaresan. Att med egen bil nå hela vägen till Egypten kändes som en omöjlighet när resan började. Nu är det ett besked om att resan obevekligen snart är slut. Att komma till Abu Simbel är att återvända till civilisationen. En känsla av ordning och reda med trottoarer, ”riktiga” affärer, ATM, diesel och vin. Bilen tvättas och städas, många kilo sand spolas bort och flyter ut i rännstenen. Själv går jag och klipper mig hos Abu Simbels trevlige frisör.

Feberkoll vid gränsen
Alltid spännande möten på gränserna
Kilometerlånga lastbilsköer på väg in i Sudan med varor
Bilen redo för Egypten
Frisörstugan i Abu Simbel

Abu Simbel är känt för sina tempel. De tempel som flyttades sten för sten innan den stora Assuandammen fylldes och Nassersjön bildades. Det var ett lika stort tekniskt hantverk att flytta de jättelika templen som det var när Ramses II lät bygga dem 3250 år tidigare. Vi är på plats innan soluppgången, för att se dagens första solstrålar leta sig in i templet. Solstrålarna kommer sakta över horisonten, kryper långsamt men bestämt in i templet, och når hela vägen genom templet längst in till den heliga altarplatsen.

Framför templen i Abu Simbel
Portvakt i Abu Simbel
Stilstudie av Ramses II i stridsposition i sin vagn

Eskaleh utnämns till resans trevligaste hotell. Själva byggnaden är gjord av soltorkad lera i nubisk stil. Hela anläggningen andas genuin nubisk atmosfär. Hotellet har ett bibliotek med böcker om nubisk historia, det serveras nubisk mat med egenodlade grönsaker odlade i kanten av sjön. Och det bästa av allt, den extremt vänliga och hjälpsamma personalen som efter några dagar känns som vår egen familj. Ägarens pappa var musiker hos kung Farouk, ägaren gick i sin pappas fotspår och blev musiker även han. Senare sadlade han om, blev guide och startade Eskaleh. Ägarens son laddar min dator med musik av Fikry Kachit som ägaren heter. Egyptisk musik är härlig, mycket bättre än jag trodde. Afrikanskt med långa entoniga stycken, mycket rytmiskt och ett stort stänk jazz. Rytmerna vaggar oss känslomässigt in i det egyptiska Nubien då vi på kvällarna sitter på hotellets altan vid sjön och njuter av ett glas nubiskt vin.

Bagaren i Abu Simbel
Grabbarna på fiket
Trevliga Eskaleh

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *