Karez, bevattningskanalerna

Vi åker till Karez. Karez är ett bevattningssystem som i långa underjordiska kanaler förser Turpanområdet med friskt bergsvatten. Hettan är så stark i dessa trakter att det inte gått att ha kanaler ovan jord. Det finns så mycket som 5.272 km kanaler, byggda med start för 2.000 år sedan. Kineserna säger att detta är den kinesiska murens underjordiska motsvarighet. För mig som Rom-fantast är detta de underjordiska akvedukterna. Lika sinnrika som romarnas akvedukter och med minst lika mycket ingenjörskap. Mycket imponerande.

Underjordisk kanal i blått

 

Quen Chang-bergen

Från Korla till Turpan får vi en fin körning med vackra vyer. Kör länge över vackra Quen Chang-bergen. Mycket sterilt, men fint veckade berg i olika färger, svart, rött, brunt, grått och alla nyanser däremellan. Vår pålästa guide berättar att det var i dessa berg som Sven Hedin höll på att dö 1934 när han råkade ut för oväntade skyfall. Skyfallen ledde till stora jordskred som så när stoppade Hedins expeditioner för alltid. Det regnar nästan aldrig här, vår berömde upptäcksresande hade mycket otur med vädret. Vi kommer över berget och hamnar i Toksun. Vi är nu i utkanten av Gobiöknen. Detta är, till skillnad mot Taklamakan, en stenöken. När vinden är som värst lär småstenar flyga i luften. Den ständiga starka vinden har lett till att man fyllt delar av området med vindmöllor. Jag kan knappt få upp bildörren så stark är vinden, som idag ”inte är så stark”. Uppskattar vinden till minst 25m/sek. Vi är nu nere på nästan noll meter, hettan är intensiv.

Quen Chang-bergen
Gobi öknen
Gobi
Mer Gobi
Gobi. Svårt att på bild visa storslagenheten
Quen Chang-bergen

 

Taklamakan

Iväg klockan sju. Alldeles bäckmörkt, inga bilar ute. Kommer in i Taklamakan och kör några timmar innan det blir frukost på sanddynerna. Lite speciellt att duka upp till frukost i ökensanden. Ser verkligen ut som man vill att det ska se ut i en riktig öken. Fina vackra dyn-formationer. Det är i denna öken som man utvinner det mesta av Kinas gas och olja. Här finns ”diversified” poppel-träd som blir tusen år gamla. De kallas för öknens hjältar. Vackra träd, känns nästan mänskliga. Får mig direkt att tänka på Baobab-träden i Afrika. Vi ser inga djur. Jo Shirley ser något typ kanin(?). Vackert, vackert med dynerna. En sandbindande växt vattnas av skötare som bor i primitiva hus var 4:de km. De har kök, ”sovrum” och aggregatrum för vattenpump. De får matleverans en gång i veckan, men träffar annars inte andra människor. Lop i Nor, den vandrande sjön finns inte mer, uttorkad. Taklamakan betyder platsen man aldrig kommer tillbaka från. Vi har en lång dag, 60 mil från söder till norr, rakt genom centrala öknen men lyckas till slut ta oss ut. Det gjorde Sven Hedin också även om han var på väg att gå under i Taklamakan.

Kameler
Picknick i Taklamakan
Turister i Taklamakan
Taklamakan
Vackra dyner
Vidunderligt vackert
Glädjehopp inför naturens underverk
Diversified poppel, vad det nu blir på svenska?
Mer poppel
Blommande ökenväxt
Fler som blir ”ökenglada”

 

In i Kina

Vi lämnar Kashgar och åker till Dunhuang via Hotan, Min Feng, Korla, Turpan och Hami. Innan resan okända städer för oss. Långa körsträckor men Kina är mycket stort.

Hotan, landets bästa och finaste jade hittar man här. En sagolik natt-matmarknad finns nära hotellet. Vilka fina maträtter. Räkor, krabbor snäckor, olika köttspett, ägg, larver, hönsfötter, kaninhuvud, inälvor……………….. Innan vi når Hotan hamnar vi vid en spöklik stad. Vi åker förbi en stad som vimlar av lyftkranar. Visar sig att staden håller på att byggas för 100.000 invånare som ännu inte flyttat in. Ming Feng en liten avkroksby som blir startpunkten för färden genom Taklamakanöknen. Korla landets olje- och gas centrum. Turpan, vinduvornas huvudstad och platsen för Karez bevattningskanaler, ökenstaden Yar och spännande läge vid Gobiöknen. Hami, rastplats för vidare körning till Dunhuang.

Verkligen en ny del av världen som öppnar sig. Till Dunhuang tar det sex dagar. Vi får se mycket natur. I början är det en resa i Sven Hedins fotspår, men allteftersom lämnar vi Sven åt sitt öde. Kinesiska hotell börjar vi kunna bra. Hårda sängar, ja till och med stenhårda sängar. Bra duchar men inte så välstädat. Supersnåla toarullar som max räcker till ett besök. Vi får stödköpa vartefter. Wifin är bra. Men google, whats up, facebook instagram och mycket annat är inte tillgängligt. Men vi anpassar oss till radiotystnaden. Riktigt skönt efter ett tag. Att vara i tid till frukosten har vi lärt oss. En morgon kom vi så sent som en halv timme innan frukosttidens slut. Nästan ingen mat kvar. Blev utskälld av servitris som pekade på sin klocka när jag bad om kaffe. Ja kaffe finns bara på fyr- och femstjärniga hotell. Eftersom vi snålar och oftast bor på treor blir det inte mycket kaffe. Men te har de förstås och gott sådant. Alltid spännande luncher längs med vägarna. Än så länge har vi inte sett någon turist som inte är från Kina. Ibland stirrar kineserna på oss som vore vi marsianer. Det blir en hel del uppställningar med människor som absolut vill fotografera sig med oss.

Man längs vägen
Grillspetten förbereds på vägrestaurang
Förbrödrande foto
Bageri vid vägen
Hotans nattmarknad
Silkesmaskar
Kycklingfötter
Hotellfrukost
Frukost
Hotellet i Hami, Kineserna älskar neon

 

En bra bit in i Kina

Vi har nu tagit oss en bra bit in i Kina. Spännande det mesta. Fantastisk mat. Vår guide visar oss vägen mellan alla olika maträtter. Smolk i bägaren är all security. Igår blev vi stoppade elva gånger mellan Kashgar och Hotan. Idag ”bara” åtta gånger mellan Hotan och Min Feng. Tidsödande och lite förnedrande att behöva stå ut med alla dessa kontroller.

Svårt med all nät- och telecensur. Som väl är har de inte censurerat min blogg, ännu.

Nu en bra bit in i Kina

Taklamakan

Imorgon bitti tidigt åker vi rakt norrut från Minfeng till Luntai  och vidare till Korla. Vägen går rakt genom Taklamakanöknen. Det var här som Sven Hedin höll på att gå under i en av sina många expeditioner. Idag åker man bil på fin väg. Det hela är inte lika dramatiskt längre.

Min guide visar mig stolt en bild av Sven Hedin i sin bok. Det visar sig att han kan betydligt mer om Sven Hedin än jag. Han är påläst och vet det mesta om Sven Hedins liv och leverne.

På lilla museet i Hotan läser jag att ”dessa s.k. upptäckare och arkeologer kom hit och tog ( läs stal ) kulturföremål från gamla tider.” Vår guide håller inte med. Han säger (artigt?) att hade det inte varit för Sven Hedin och hans likar så hade mycket av dessa skatter försvunnit för evigt. Bättre att de finns på något utländskt museum.

Vår guide visar bild från sin bok. Sven Hedin på båtfärd i Taklamakan.

 

Från lilla museet i Hotan om Sven Hedin och hans likar

 

Kashgar och Xinkiang

Vi får en hel dag fritt i Kashgar. Vilken stad. Helt fantastisk. Eller är det bara friheten från tre omöjliga och kraftdränerande dagar i immigration som gör att allt nu ter sig fantastiskt? Nej det är en spännande stad. Den gamla sidenvägstaden finns kvar sida vid sida med det nya moderna Kashgar. Här finns Asiens största djurmarknad på söndagarna. Vi missar precis marknaden men på vägen tillbaka landar jag i Kashgar just på en söndag.

Alla eldrivna vespor och moppar överraskar. Ser framför mig de gamla 60- och 70-talsbilderna över alla cyklande Mao Tse Tung-kineser. Nu är det något helt annat. Vilken utveckling, ibland avveckling.

Slås av alla grindar, galler och kontroller. Poliser och vakter överallt. Har aldrig passerat genom så många scanners förr. Har aldrig fotograferats av så många övervakningskameror tidigare. Överallt, precis överallt finns kamerorna och scannerna. Detta  är Xinkiang. Här är bevakning och övervakning av meborgarna som hårdast i Kina. Förstår att utövandet av den muslimska religionen i princip är förbjuden. Muslimerna i Xinkiang, som buddisterna i Tibet har kämpat för oberoende. Något som i Kina absolut inte accepteras.

Eldrivna vespor och moppar
Kungen av Kashgars mausoleum
Rosknoppar för te
Vilka kryddor, och nötter
Turist vid gamla entreen till Kashgars marknad
Kinesmoppe
Rakning på gång
Inte många ”Mao-cyklar” kvar
Här förbereds innehållet till kinesiska empanadas
Vackra frukter
Ung Kashgarbo
Äldre Kashgarbo
Staty över gammal hjälte

Kinesiskt körkort

Tredje dagen är det bilbesiktning och körkortstagning som gäller. Dagen börjar som igår, sakta men säkert. Står länge med bilen och väntar på något som verkar vara en besiktningsanläggning. Vi avancerar och plötsligt frågar man efter eldsläckare, varningstriangel o chassinummer. Nu först förstår jag var ett chassinummer finns. Bakom höger framhjul : )
På bilvågen visar det sig idag att bilen väger 600 kg för mycket. All packning och extra däck beordras av. Vikten går ner till 400 kg för mycket. Vår intensiva bilbesiktnings-guide far runt och snackar med alla. Till slut har man kokat ihop lösningen. Jag tänkte och trodde länge på muta som lösning, men de blev en mer hands on lösning. Bilen upp på vågen igen. Men denna gång med en liten del av bilen utanför vågen. Med walkie talkie får jag besked att flytta bilen en halv centimeter, vilket jag gör. Bingo, bilen når rätt vikt. Vi väntar sen fem timmar till vår bilbesiktnings-guide kommer ut med alla papper. Körkort, klistermärke, kinesiska regskyltar, äntligen allt klart.

Tillbaka till Kashgar. Träffar vår obligatoriske guide Benny som vi ska kampera ihop med 11 dagar. Talar, som väl är, bra engelska och verkar trevlig. Vi går igenom programmet, diskuterar och spikar alla detaljer. Känns bra.

På kinesisk bilbesiktning
Lilly vår bilbesiktningsguide. Totalt oförståelig engelska men ett stort smittande leeende
Ut med allt bagage på bilbesiktningen
Food truck vid bilbesiktningen
Lycka. Alla dokument klara efter hårt arbete

Censur

Vi lär oss snabbt att e-mail, facebook, whats up, google, instagram och mycket annat inte funkar. Däremot kommer jag in på min blogg och ”signal” (typ whats up) funkar perfekt. Så att blogga bör funka om bara wifin har lite kraft. Mobilfoton får jag bara ladda ner på datorn direkt via mobil o ej via e-mail.

Om någon vill messa eller ringa så är det gratisprogrammet Signal som gäller.

Oändligt antal med övervakningskameror som blixtrar kontinuerligt. Storebror har koll.

World Tour och Sven Hedin

Känner mig urstolt. Har tagit mig med egen bil hela vägen från Sverige till Kina. Det gick, det gick min själ att göra det. Har kanske aldrig tvivlat, men ändå känt en stor osäkerhet om det hela skulle gå. Tror min namne Sven Hedin hade varit lite stolt över mig. Speciellt som jag nu ska ge sig på Taklamakan, Loop i Nor och andra för honom kända platesr.

Precis bakom vårt hotell visar det sig att det brittiska generalkonsulatet låg i början av 1900-talet. Idag fungerar konsulatet som kinesisk restaurang och inte mycket finns kvar från husets glansdagar. Läser på en minnessten

”The consulate general witnessed George and Catherine´s 17 years of foreign life and it was also becoming a post for adventurers like Aurelia Stein, Paul Elliot and Sven Hedin”.

Var Sven Hedin en äventyrare? Jag har alltid sett honom som seriös vetenskapsman. Får mig att fundera hela kvällen på var gränsen går mellan äventyrare och vetenskapsman. Intressant

Den gamla minnesstenen med Sven Hedin omnämnd
Inte mycket kvar från konsulatets glansdagar. Bara några gamla foton.
Och gamla väggdetaljer