Eastern Mountain (bilen)

Midsommarafton. Vi lämnar Konya men hinner inte köra långt innan bilens motorn hackar. Det är som om dieseln inte kommer fram när bilen når kring 110 km. Skit i dieselfiltret eller? Hittar Toyota verkstaden i Aksaray. Filtret byts, varefter det blir provtur med datoranalys. Chefsteknikern låter, via översättar-teknikern, meddela att ”common rail pressure” måste bytas. Pjäsen finns tyvärr inte i Turkiet. Den kostar 1000 EUR och ”det tar en vecka, kanske två eller tre att få den från Belgien”. Men han påpekar som en sträng gammal lärare att vi måste byta, bilen kommer annars ”strypas” mer och mer. Risken är att ni kommer bli stående långt ut på landet i det farliga östra Turkiet. Panik!!!!!!!!!!!!!! Anna frågar om det kanske kan finnas begagnade reservdelar. Nej inte här men förmodligen i Adana som har berg och därmed många Toyota Landcruiser. Vi bestämmer oss för att bita i sura äpplet. Mot Adana. Vi kör mil efter mil men Eastern uppför sig normalt igen, utan problem. Blev filterbytet lyckat? Datoravläsningen därefter felaktig????

Vi vänder och 25 mil senare når vi Görem och Kappadokkien utan problem. Puh : ). Tyvärr uppstår samma problem dagen efter d.v.s. midsommardagen. Lite handlingsförlamning har infunnit sig. I morgon val i Turkiet, söndag och No car(??)

Min bror Jans tips; lägg er efter en lastbil som kan bärga er till Georgien. Annas bror Görans tips; köp några åsnor som tar er till Georgien. Mer rapporter kommer framöver. Håll tummarna.

Toyota verkstadens åtta (8) tekniker jobbar hårt. Ja inte alla.

Utomordentlig guidning

Vi har fått en fantastisk assistans. Sida upp och sida ner av rekommendationer har mejl-ledes kommit från en av World Tours styrgruppsmedlemmar. Han, Maty Egetyrk, är en erfaren resenär och globetrotter som sommarbott och rest mycket i Turkiet. Jag vill passa på att tacka honom för alla goda tips. Vi har i praktiken arkiverat våra guideböcker och går nu blint efter Egetyrks råd.

Gammal karavanseraj

De dansande dervischerna

Konya är det religiösa centrat i Turkiet. Mest känt för sina dansande dervcischer. Männen som snurrar runt runt iförda stora lustiga konformade hattar. Tyvärr bara uppträdande på lördagar varför vi inte får uppleva den mytiska dansen. Dock andra goda nyheter, vi får tag på öl via killarna på hotellet. Oj va gott.

I asken ligger Muhammeds skägg
Konya, Turkiets religiösa centrum
Stora som små

 

Kalkstensbad i Parmukkale och Hierapolis

Kalkstensbaden i Parmukkale drar mycket turister. Onekligen ett facinerande fenomen. Det är små bassänger med kalksten och järnhaltigt varmt rinnande vatten från heta källor. Ligger vackert i terasser längs med bergssidan. Anna badar, jag fegar.

Åker sen mot Konya. Vackert, mycket vackert på högplatån. En lastbil har tappat hela sin enorma hölast. Vi blir fast en liten stund men har turen att smita förbi rätt snart. Kommer in i två miljoners staden Konya när det är mörkt. Saknar GPS´n för just det där med att komma in till centrum i större städer. Stannar vid en mack och frågar om väg, genast är det en man som säger ”följ mig så tar jag er till hotellet”. Tack. När vi under eftermiddagen fyllde diesel kom den tandlöse tankgubben med ett kilo körsbär som gåva. Vi möts hela tiden av en otrolig gästfrihet.

Tar in på Dervis Otel. Gammal ottomansk byggnad, 200 år gammal. Hotellet fungerar som en kombinerad matthandel och hotell.

Massor av poliser vid vägarna. Tror vi. Till slut avslöjar vi dem. Endast atrapp-bilar som står uppställda. Ruskigt likt riktiga bilar.

På kvällen inser vi att vi på riktigt anlänt till muslimland. Här serveras vare sig öl eller vin. Suck.

Parmukkale
Hierapolis
Kalkstensbaden
Turkisk fusk-polis
Hotell och matthandel

 

Mot Pergamon och Efesos

Vi tar avsked av det förtjusande värdparet på Pensionat Bonjour och lämnar Ayvalik. Kändes som vi fått riktiga vänner.

Pergamon ligger ljuvligt med en härlig vy över dalen. En mix av olika härskare levde i och byggde Pergamon. Lämningar finns sedan 3000 f.kr. med romarnas amfiteater och Trajanustemplet som bästa exempel. Det var härifrån pergamentet kom, det som ersatte papyruset.

Efesos bildades enligt legenden 10.000 år f.kr av prins Androclus. Han frågade oraklet i Delfi om råd var han skulle fly när han måste lämna Athen. Han fick svaret att titta efter fisk, vildsvin och eld. När han under sin flykt kommer till Efesos, äter han fisk som är så färsk att den hoppar ur pannan. Det börjar samtidigt brinna i skogen och ut ur densamma kommer ett vildsvin. Saken var klar, detta var platsen. Greker, romare och en massa andra folkslag bor och härskar sedan i en lång följd i Efesos. Mäktigt som Roms Forum Romanum.

Artemis-templet, ett av de sju underverken, fick vi se i Selcuk, där vi stannar över natten. Nu är vi i billiga Turkiet, 260 sek för dubbel med härlig frukost.

Värdparet på Pension Bonjour
Trajanustemplet
Amfiteatern i Pergamon
Hotell-lobbyn i Selcuk

 

Troja, starten har gått

Kändes historiskt att landa i Troja. Inte mycket kvar av det som varit stad i olika former sedan 3000 f.kr. Bradd Pitt hade lämnat men Trähästen fanns till min glädje kvar.

I och med Troja har nu starten gått för World Tour Asian Part 2018. Möttes efter Troja av en hagelstorm som jag aldrig upplevt tidigare. De jättelika hagel-kulorna smattrade så hårt att jag trodde taket skulle demoleras. Sikten var noll. Det gick inte att köra en meter på motorvägen. Höll tummarna att ingen galning skulle komma bakifrån i full fart. Men inte ens turkarna, som annars kör som formel 1-förare, utmanade detta väderfenomen.

Hittade Anna Benoni i hamnen i Ayvalik när hon med båt kom från Lesbos. Hade besökt  dotter Tuva som volontärjobbar med flyktingar.

Ayvalik är en pärla. Så vackert i de trånga gränderna. Vi hamnade på primitiv restaurang på trång gata med folkmusik, hängande vindruvsklasar och odrickbart vin. Precis som det skulle vara. Å så hotellet, den gamla franska konsulns hus, numera Pansiyon Bonjour. Googla på denna skönhet.

Fick en varning i natt. Min feta bil är för stor för gränderna. En snedställd vindrutetorkare innebär enligt hotellägaren ”Warning”. Kunde se på lacken att varnaren hade haft problem att ta sig förbi. Bilen nu flyttad : )

Efter slappedag, då vi till och med timade svenskarnas mål på en storbildskärm, bär det av till Pergamon och Efesos imorgon.

Över Dardanellerna, till Asien
Troja
Ayvaliks pittoreska gränder
Warning

Sista för-etappen

Så lämnade Shirley turen och flög till Venezuela. Trodde att flygplatsen i Istanbul låg utanför själva staden. Hade inte riktigt koll på stadens storlek. Mindes när Mats och jag tågluffade till Istanbul 1972. Tycks som om staden växt sedan dess. Märkligt.

Har lovat mig själv att aldrig mer köra bil i Istanbul, i alla fall inte i skyfall och rusningstrafik. Puuuh.

Lastbilskö vid turkiska gränsen
Glada valarbetare. Val på söndag. ”Så kul att han vill fota oss”

Snabbkörning

Efter Slovenien blev det långkörning. Frukost i Ljubljana, fika i Kroatien, lunch i Serbien och middag i Bulgarien. Resan gick fint, vi åt asfalt som aldrig förr, 110 mil innan vi nådde Plovdiv. Plovdiv, Bulgariens näst största stad, lika ful som de flesta öststäder innan man når dess pittoreska kärna. Staden är en av Europas absolut äldsta. Ståtar med massor av historia. Väl värt ett besök för alla Bulgarienresenärer : )

Smultronsylten till frukost minns jag med speciell värme. Å så har de oläsliga räkningarnas gräns passerats. Bara att betala. Enda synpunkten man kan ha är om man vill betala med Kesh o Caar.

Smultronsylt
Oläslig räkning. Eller?
Syjuntemöte i Plovdiv
Plovdivs vackra romerska amfiteater

 

Resan har startat

 

Det gamla kinesiska ordspråket säger att ”varje 10.000 milafärd börjar med ett första steg”. Låter först lite töntigt, men när man vänt och vridit på det så är det hur förnuftigt som helst. Eller? Nu är planen ”bara” att åka 3500 mil, men likafullt börjar även en sådan resa med ett första steg.

Projekt ”förberedelse” är slut. Känns som det projektet levt sitt eget liv. Som om det i sig har fyllt ut och tagit så mycket tid att jag inte hunnit tänka tanken på att jag faktiskt Ska resa. Hela tanken med projekt ”förberedelse” är ju att det resulterar i själva resan. Det är ju uppenbart. Men det känns märkligt, spännande, omvälvande huller om buller omvartannat att nu vara på väg.

Är allt med? Idag är ju världen inte längre bort än att det mesta går att fixa i nästa stad. Lite annorlunda än när jag i ungdomens dagar liftade genom Amazonas. Där liftar man av naturliga skäl med båtar. Gick bra genom Ecuador och en bit in i Peru. Men sen var det stopp. No boat. Blev sittande en hel vecka i en gudsförgäten by med nio hus. Bodde på en terass med helpension för 1 USD. Så en morgon kom det, som en skänk från ovan, ett pontonplan som landade på floden vid byn. Jag fick lift med planet som tog mig ur den ofrivilliga fångenskapen i byn Pantoja.

Visst känns det shaky att ge sig iväg så här. Är alla papper på plats? Kommer bilen funka? Skummisar på vägen? Men så vänder man på steken och ser alla spännande resmål, snälla människor och lite lagom äventyr. Ska bli intressant att kampera ihop med  familj och vänner på de olika sträckorna. Eller? Hur blir det? Blir det kul? Dag och natt i 14 dagar är kanske annorlunda än en eftermiddag i civiliserad omgivning? Kommer rapport om detta för just detta är en vital del av resan.

Kändes märkligt att lämna varma Sverige och åka söderut med en temperatur som bara gick neråt. Till slut bara 12 grader i centrala Tyskland innan det vände. Det brukar ju alltid vara synonymt med värme att dra söderut.

Nu i Ljubljana. Vackert och avslappnande efter Tysklands motorvägshets. När man väl passerat Ljubljanas hemska ”sovjet-ytterområden” så är centrum en vacker pärla. Lite förfallet på sina ställen men ack så gemytligt med ett spekatkulärt restaurang- och barliv kring den lilla floden.

Imorgon går färden mot Turkiet.

Avskedskomitee 09.12 Stora Nygatan
Bunkeflomaffian
Ljubljana
Vacker arkitektur
Sovjet-minnen
”Rödsaksmarknad”

Uppskjuten start av World Tour

Så kom då även Kinavisumet på plats. Officiellt är jag nu representant för ett kinesiskt resebolag i Sverige. Inlagt i mitt cv, respektingivande.

Touren har blivit uppskjuten med exakt 24 timmar. SMHI´s väderprognos tyder på väldigt gynsamma vindar just den 12/6 klockan 09.12 så starten är nu framflyttad exakt ett dygn. I och med att SMHI bekräftat sin prognos är det den nya avgångstiden som gäller. Spikat.

Mitt intresse för fotboll har ifrågasatts. ”Hur kan man åka bort samtidigt som VM i fotboll” ”Om din resa i alla fall gått via Ryssland.” De var någon som lite malmöitiskt helt kort sa ”Jasså Du gillar inte fotboll”, när jag berättade om avgångsdatum.

Ja man kan ju ifrågasätta. MEN nej, jag gillar fotboll. Ja jag går väl inte på match varje dag precis, men lite fotboll på tv slinker alltid ner. Och ett VM är alltid något extra. Som bevis på mitt fotbollsintresse skickar jag med en bild som jag tagit i fotbollstokiga Rom.

VM, World Cup, World Tour tänker jag lite tyst.

Lite har det utkristalliserats varthän det bär de första dagarna. Först Gedser och sen genom Tyskland. Alltid genom Tyskland, aldrig stanna i detta så vackra grannland. Jag har aldrig varit i Slovenien, nu blir det stopp i Ljubljana. Tyskland får vänta, igen. Vi landar i Turkiet den 17/6, där Shirley lämnar ekipaget för att resa till Venezuela. Själv fortsätter jag till Troja.

Troja är för mig synonymt med Roms födelse. Som den Rom-freak jag är så måste jag ju därför se Troja. Det var i Troja som Aeneas kämpade. Näst Hektor var han den tappraste kämpen på trojanska sidan. Han var son till Afrodite och konungen i Dardanos. Efter kriget flydde han. Efter långa och farliga färder, typ Odysseus, anlände han slutligen till Laurentum. Konungen i Laurentum gav honom och hans män ett stycke land. Aeneas gifter sig med kungens dotter Lavinia och grundlägger staden Lavinium.

Ättlingarna till Aeneas, tvillingbröderna Romulus och Remus anlägger senare staden Rom och Romulus blir dess förste kung. Aeneas är med andra ord stamfar till Roms förste kung. Sant? Absolut : )

Ja och efter Troja kommer jag förhoppningsvis hitta Anna Benoni någonstans i Aviskylos. Om hon hittar båten från Lesbos. Ja och om den går. Anna blir sen med på färden genom Turkiet till Georgien. Hoppas hon inte glömmer ta med cd-skivor. Eller? Vad har hon egentligen för musiksmak??

 

 

Fotbollstokiga Italien