Assuan

Vägen från Abu Simbel till Assuan går rakt genom öknen. Vi upplever många hägrings-effekter längs vägen. Det ser till och från ut som vi har Nilen eller havet rakt ut i öknen. Speglingarna lurar oss att tro att vatten finns nära. Men det gör det inte.

När vi försöker köra upp på nya Assuandammen blir vi stoppade. Med dieseldunkar på taket får vi inte köra över dammen. ”No gas”, “no gas” hojtar militärerna. Vi lyckas däremot ta oss över den gamla Assuandammen. Trots gas :).
Vi besöker Isis-templet i utkanten av Assuan. Templet ligger på en liten ö i Nilen. Det blev flyttat dit från Philae-ön 1962. Innan dess lades templet under vatten varje år i sex månader pga den gamla Assuandammen byggd 1902. Med den nya Assuandammen klar, skulle templet komma att läggas under vatten hela tiden. Vi tar en båt till templet och njuter av konstverket, ett vackert tempel.

Isis-templet
Denna del av templet ser nästan grekisk ut
Stort och mäktigt men så var Isis betydande

Vi kör därefter till den “ofullbordade obelisken” som vi hittar i en “granit-daggruva”. Obelisken krackelerade och gjordes därför aldrig klar. Med en vikt på imponerande 1168 ton hade den blivit världens största obelisk. Här i gruvan gjordes många av de obelisker och statyer som smyckar de olika templen i antika Egypten. På något sätt transporterades de kompletta härifrån ut till templen där de sattes upp.

Den ofullbordade obelisken i granitgruvan

En klassisk segeltur på Nilen med en riktig Nilen-segelbåt, en felucca, måste det förstås bli. Tanken är att runda Elephantine-ön. Ön som ligger mitt i Assuan i Nilen. Färden blir fin med lite egyptiskt kaffe på däck. Men vinden mojnar och vårt äventyr slutar med att vi blir bogserade till Elephantine-ön av en motorbåt. Snöpligt men ett kul äventyr.

Skepparen på vår felucca
Stiliga båtar
Samma båtstil sedan tusentals år

På ön besöker vi en mängd gamla tempel, egyptiska, grekiska och romerska. Vi hittar också två ”nilometrar”. En nilometer var ett utrymme, ett rum, bredvid Nilen där man mätte Nilens nivå. Hög nivå och skördarna prognostiserades att bli bra. Resultatet blev då att man höjde skatterna.

Templen i Abu Simbel

Abu Simbel är känt för sina tempel. Templen flyttades hit, sten för sten, när stora  Assuandammen fylldes med vatten och Nassersjön bildades. Det var nästan ett lika stort konsthantverk att flytta de jättelika templen som det varit för Ramses II att låta bygga dem 3250 år tidigare.

Ramses II´s stora tempel i Abu Simbel
Ramses II i sin vagn jagandes fiender på flykten

Vi är på plats klockan fem, i god tid innan soluppgången. För att se dagens första solstrålar leta sig in i templet. Solstrålarna kommer och når hela vägen fram till den heliga altarplatsen längst in i templet. Mäktigt.

Solen letar sig hela vägen längst in till den heligaste delen av templet
Portvakten i templet i Abu Simbel

Hotell Eskaleh utnämns till resans trevligaste hotell. Min egen Tripadvisor utnämner hotellet till Afrikaresans avgjort bästa. Mysigt, trevligt men framförallt med en extremt vänlig och hjälpsam personal. Ägarens pappa var musiker åt kung Farouk som avsattes i en kupp 1952. Ägaren gick i sin pappas fotspår och blev musiker. Senare blev han guide och startade till slut hotell Eskaleh. Hotellkillarna ordnar så att jag får med mig mycket musik av Fikry Kachit. Egyptisk musik är härlig.

Leverans av frukostbröd efter tempelbesöket
Hotellägaren Fikry Kachits son till höger, en gäst och ytterligare personal
Vattenpipsrökande gentlemen i Abu Simbel
Trevligt holländskt par som precis börjat sin resa Cairo-Capetown

“Från Malmö till Mumbai”

Precis innan min avresa till Afrika kom min bok ”Från Malmö till Mumbai” ut. Där kan ni läsa om bakgrunden till Afrikaresan som jag nu bloggar. Boken beskriver förberedelser som inköp av bil, visum och mycket mer.

Själva resan står såklart i fokus. Vardagshändelser, möten med spännande människor, Mount Everest, marknader, hisnande vägar. Slutet av boken beskriver hur bilen skeppas från Mumbai till Durban. Egna foton i vackra asiatiska färger illustrerar resan.

Du som är intresserade av äventyrsresor kommer älska boken. Beställ via din bokhandel eller gå in på Adlibris eller Bokus.

En by i Pakistan vid gränsen till Afghanistan
Hiskeliga vägar
”Skitunge” dricker kaffe
Från Malmö till Mumbai

Abu Simbel, Egypten och åter till civilisationen

Så dyker Magdi vår sudanesiske fixare upp. Han ska hjälpa oss att komma ut ur Sudan. Vi åker hem till honom, får kaffe och fyller i formulär inför gränsaktiviteterna. När vi åker mot gränsen får vi se långa lastbilsköer från Egypten. Lastbilarna är alla fullastade. De som går åt andra hållet är samtliga tomma.

Fullastade egyptiska lastbilar
Magdi, vår fixare, får en fotboll för lokala laget
Det finns mycket att titta på och många att snacka med vid en afrikansk gränspassering
Inget corona-virus

Efter fyra timmar har vi passerat gränsen och kan köra in i Egypten. Känns mäktigt att ha nått sista Afrika-landet. Kändes som en utopi när jag började min resa i Sydafrika för ett halvt år sedan.

Med egyptiska plåtar åker vi in i faraonernas land

Efter att ha kört några mil tar vägen slut och slutar vid Nassersjön. Vi väntar en timme vid vägs ände innan det kommer en båt som tar oss till Abu Simbel. I Abu Simbel känns det som att ha återvänt till civilisationen. En helt annan ordning. Det finns trottoarer, ”riktiga” affärer, ATM, diesel och vin.

Vägs ände
Färjan till Abu Simbel

Vi får bilen grundligt tvättad och städad. Efter en månad i Etiopien och två veckor i Sudan fanns det några kilo sand att tvätta bort. Eastern Mountain förses med egyptiska registreringsplåtar och jag själv får egyptiskt körkort.

Välbehövlig tvätt
Välbehövlig klippning hos lokale frisören i Abu Simbel

Jag har fått körförbud

Ett mail dimper ner med besked från Transportstyrelsen. Jag har fått körförbud. Så här står det:
” Körförbud på grund av utebliven kontrollbesiktning”
Till dess att fordonet godkänts vid fullständig kontrollbesiktning får det endast användas för färd kortast lämpliga väg:
– till en verkstad för reparation
– till ett besiktningsorgan för besiktning
Trots körförbud beslutar vi att åka vidare. Vid närmare eftertanke är vi ju faktiskt på väg till en verkstad för reparation och sen till besiktning. Att det återstår 500 mil är ju en annan historia.

Vi passerar ett mer än 3500 år gammalt Deffufa-hus. Defuffa är nubiska och betyder hus av soltorkad lera. Huset är stort, mäter hela 50 x 25meter och är 18meter högt. Tidens tand har varit hård. Men tänk, 3500 år gammalt, gjort av lera och det finns fortfarande kvar, imponerande.

Ett 3.500 år gammalt hus
Bosättningar kring det gamla Deffufa-huset

I det lilla museet får vi njuta av fina statyer av de s.k. “svarta faraonerna”. Det var år 2003 som man sensationellt hittade de fina farao-statyerna i Dukki Gel. Det nubiska riket var mäktigt en gång i tiden med egna faraoner. Ofta var det Nubien som styrde över Egypten.

De svarta faraonerna
En fotboll blir överlämnad till dessa sudanesiska killar
Vakten vid museet

Vi försöker hitta en båt över Nilen vid Wawa för att titta på Solebtemplet. Men Wawa är helt övergivet. Vi hittar bara en man omgiven av en jättelik flugsvärm. En gammal Hollywoodfilm fladdrar förbi. Sjukdom har slagit ut hela befolkningen och endast uteliggaren har överlevt. Så är det förstås inte här. Men vi undrar var befolkningen finns. Inte i byn i alla fall

Lunchpaus
En av få mötande bilar

Till slut kommer vi till Wadi Halfa där vi stannar över natten på finaste hotellet i stan. Det kostar bara 60 kronor för ett dubbelrum varför vi får acceptera både kackerlackor och avsaknad av vatten i duchen.

Hade läst om en fiskrestaurang i Wadi Halfa. Tack vare fina fiskbilder utanför restaurangen hittar vi restaurangen i basarkvarteren. Vi får bästa maten på mycket länge. En ljuvlig jättelik fisk från Nilen med hummus och tomatsallad, ett fynd. Vi köper goda juicer på andra sidan torget, apelsin- och mango. Fyra kronor styck för rejäla bägare.

Fiskrestaurangen i Wadi Halfa
Härligt gott
Wadi Halfa
Wadi Halfa. Vissa bollar var inte längre runda. Men killarna klarade av dem lika bra

Saudi stänger sina gränser

Vi nås i Meroe av nyheten att Saudi stängt sina gränser. Coronaviruset. För hur länge??? Vår plan att ta färjan från Port of Sudan till Saudi och sen vidare genom Saudi upp till Jordanien och Israel faller pladask. Alternativet blir att återgå till ursprungsplanen, hem via Egypten. Det finns inga andra alternativ. Hoppas inte Egypten stänger sina gränser.

Vi behöver nu mer diesel för att komma ur Sudan och nå Egypten. Det blir en rejäl jakt på diesel i det på drivmedel uttorkade landet. Det går väl, vi får tag på diesel och kan återvända till Karima och därefter köra till Wadi Halfa vid gränsen mot Egypten.

Diesel på gång
Ytterligare lite diesel och vi är startklara
Tänk om öken-mackarna haft diesel

Under tre dagar passerar vi först Bayudaöknen och sen Nubiska öknen. Vi hinner med att korsa Nilen några gånger. I öknarna finns det bara sand, sand och sand fram till kanske en halvmil innan floden. Landskapet ändras då sakta för att vid floden bli mörkgrönt av alla odlingar. Vi inser, efter en del öken-körande, att öknarna inte är tomma på människor. Helt plötsligt finns någon vid vägkanten där man minst anar det. Vi tar upp några liftare som sen vill bli avsläppta mitt ute i öknen. Känns märkligt. “Vill ni verkligen hoppa av här” undrar vi och pekar ut i evighets-sanden??

En liftare släpps av medan en åker vidare

Vinden är stark och ibland täcks vägen delvis med sand. Men det går fint att köra. Vägarna genom öknarna är bra med i stort hyfsad asfalt. Några gånger har dock halva vägbanan rasat med höga kanter som följd. Eftersom trafiken är väldigt sparsam går det bra även med bara en fil. 

Ibland täcks delar av vägen med sand som blåst in
Ibland har delar av vägen rasat
På sina ställen rätt mycket av vägen som försvunnit

Meroe, Sudans viktigaste turistattraktion

Ett hundratal pyramider ligger nära huvudvägen mellan Khartoum och Port Sudan. Det är Meroe, Sudans viktigaste turistattraktion. Trots närheten till stora vägen är platsen vacker, mycket vacker. speciellt i solnedgången. Att något är ”den viktigaste turistattraktionen” andas i normala fall mycket folk och köer. Vi räknar till åtta turister när vi besöker pyramiderna. Nej det finns inga turister i Sudan. Vi njuter av att ha allt orört och “för oss själva”. Men såklart innebär det dålig infrastruktur, inga anständiga hotell eller matställen, ingen bensin eller ATM.

Meroe
Meroe
Pyramiderna i Meroe är kapade i toppen av Guiseppe Ferlini, italiensk skattjägare, på 1800-talet

Det allra bästa med Sudan är människorna som ler och vill så väl utan någon baktanke om ”dollar eller money”. Afrikaresans finaste människor tillsammans med de i Malawi. Jag funderar självklart över detta med alla fattiga människor som är så vänliga och hjälpsamma. Det finns alltid tid, tid för att hjälpa andra, tid för att fånga dagen. Känns väldigt priviligerat att får möta all denna vänlighet.

Flicka med vattendunkar i Naqa
Här hämtar man vatten från 1000-årig brunn i öknen

Förutom Meroe ägnar vi en hel dag åt att utforska Naqa och Musawwarat et Sufra. Två gamla antika platser som ligger rakt ut i det ökenliknande landskapet. Det finns bara hjulspår för att nå dem. Vi inser snabbt att vi måste ha guide för att hitta rätt hjulspår. Det blir en mäktig kulturdag i Sudan.

Lejontemplet och ”kiosken” i Naqa
Amuntemplet i Naqa
Lejontemplet Musawwarat et Sufra
Elefantstatyn i Musawwarat et Sufra
Vacker ökenväxt
Man på kamel

Pyramider och öken

Vi åker norrut. Khartoum är stort. Det tar en timme att komma ut ur staden. Därefter är det en vacker väg, mycket vacker. Landskapet blir alltmer likt öken för att på slutet övergå till ren sandöken. Vi ser många kameler och förstås de åsnedragna vattencisternerna.

Vi konstaterar snabbt att människorna är mycket vänliga. Det är svårt att kommunicera, nästan ingen kan engelska, men vänligheten har inga gränser. När vi frågar något längs vägen hämtar man snabbt någon som kan lite engelska om man själv inte kan.

Unga åsneförare
Glada vinkningar
Koncentrerad dam med säck på huvudet
Sängförsäljning längs med vägen
Vi ser dem på de mest otillgängliga platser. Vattenkrusen för törstiga resenärer. Vem fyller dem undrar vi

I närheten av Karima finns Jebel Barkal, El Kurru och Nuri. Alla arkeologiska platser med tretusen år på nacken. Kushiterna från Nubien som till och från styrde över Egypten fanns här. Vi besöker heliga platser, gravar och ser många pyramider. Här finns inga turister, absolut inga. Det känns väldigt priviligerat att få ha allt för sig själv. Sudan har fler pyramider än självaste Egypten. Inga Keops-pyramider precis men likafullt imponerande när man på långt avstånd ser dess profiler sticka upp långt ut i öknen. Men som sagt inte samma höjd och perfektionism som i Egypten.

Jebel Barkal
Tempel-pelare vid Jebel Barkal
De 3500 åriga målningarna i El Kurru. Fantastiskt välbevarade i gravkammare
El Kurrus vakt språkandes med turist
Pyramid i Nuri
Vacker nubisk port

Khartoum

Vi åker till Madhis mausoleum och Khalifas hus. En lång färd som bland annat går över den vita Nilen och in stadens basarkvarter i Omdurman. Khalifas hus är stängt p.g.a. reparation. Mahdis mausoleum är stängt p.g.a. att dörrvakten inte är på plats. Snälla poliser jagar rätt på dörrvakten och vi släpps in i mausoleet. Det är vare sig vackert eller fint men intressant. Mahdi befriade Khartoum från engelsmännen 1885. Engelsmännens ledare Gordon dödas med många andra engelsmän. När engelsmännen återtar Khartoum några år senare har Mahdi dött och mausoleet byggts. Engelsmännen jämnar det med marken och slänger liket i floden. Många år senare byggs mausoleet byggs upp igen och blir viktigt pilgrimsmål.

Mahdis mausoleum
Interiören i Mahdis mausoleum

Vi åker tillbaka med en taxi som är ett under att den rullar. Hoppas att bromsarna fungerar. Ratten ser ut som ett cykeldäck. Kommer till sevärdhet nummer tre “Sudan National Museum”. Också stängt p.g.a. reparation. Känns som hela Khartoum skulle behöva stängas och repareras.

Fin taxi. Cykeldäck till ratt, Ja och inget annat i instrumentpanelen som fungerar. Men vi kom fram
En hel skola som också fick vända i entrén till nationalmuseet

Vi bestämmer oss för att fly förfallet och äta lunch på våning 16 i flashiga Corinthia hotel. En av endast tre flashiga byggnader i staden. De serverar en fantastisk buffé. Vilket gott kaffe. Sudanesiskt kaffe, med kanel, ingefära, kardemumma och kaffe förstås. Riktigt riktigt gott. Vi kan från vårt fönsterbord se hur vita och blå Nilen strömmar samman och gemensamt slingrar sig vidare mot Egypten och Medelhavet.

Corinthia hotel, en av endast tre byggnader i Khartoum som såg ok ut
Vy från våning 16 över Nilen
Härlig buffé
Ljuvligt sudanesiskt kaffe

Har bestämt att det blir hemresa via Saudi. Egypten är oerhört byråkratiskt för fyrhjulsdrivna fordon. Vi kommer därför att åka till Port Sudan och ta en färja över Röda Havet till Jeddha och sen vidare norrut.

Dieseln, tack vare våra extra 60 liter, kanske räcker. Men det känns som ytterligare 50liter skulle vara skönt att ha. Så nu börjar jakten på diesel i Khartoum och jakten på växling av USD. Här finns inga ATM maskiner. Ägnar mer än en dag åt svartabörs-handel i Khartoum. Känns som byråkratiskt och långsamt men inte farligt på något vis. Lyckas växla diverse dollar och får tag på ytterligare 50 liter diesel. Vi gör oss redo för att köra till Karima och Meroe. I Sudan finns det fler pyramider än i Egypten. Landet är laddat med historia från den Nubiska tiden.

Mot Khartoum

Frukosten i Al-Qadarif består av hummus, oliver, sallad, ägg, fetaost, bröd och te. Nu har dieten definitivt övergott till “Mellanöstern-mat”. Det har jag inget emot. Känns bra efter den trista etiopiska maten.

Vägen till Al-Qadarif
Här lastas det vatten i faten på åsnekärrorna

I Al-Qadarif fotograferar jag drivmedels-köerna. Det skulle jag förstås inte ha gjort. En man tycker inte alls om detta. Han ställer sin bil mellan oss och köerna. Han ser arg ut, riktigt arg. Han kallar på polis. En mc-polis tvärbromsar, parkerar sin mc och frågar oss barskt vad vi håller på med?

Drivmedelskö för tuctuc

”Vi är turister”. ”Vi älskar Sudan” svarar jag. Polisen ler, är uppenbarligen nöjd med svaret och låter oss snart köra vidare. Men den arge mannen i bilen ger inte upp utan följer efter oss. När jag efter någon mil stannar vid vägkanten så stannar även den arge mannen bredvid. Jag går fram och undrar om det finns något problem. Han säger argt, mycket argt, att “this is my Sudan, go go go”. Han följer efter oss en mil till men sen tappar vi bort honom. Inte otäckt, men man vet ju inte vem han är eller vem han kan tänkas göra. Vi bestämmer oss för att ligga lågt med fotograferandet innan vi vet vad som gäller i Sudan.

Alla bilar och lastbilar har flaken fyllda med passagerare

Dagens etapp till Khartoum är 42mil lång. Det är en hyfsat bra väg. I början ingen trafik men den ökar allt mer ju närmre Khartoum vi kommer. Vi passerar många säkerhetskontroller, säkert mer än tjugo stycken. De går dock alla snabbt och fungerar bra.

Ökenlandskap, men ibland odlingar
Småbyar längs med vägen

Vägen är vacker i början. Men blir vartefter, som dess omgivningar, alltmer sandgrå. Det är mulet och blåser med mycket sand i luften. Längs vägarna är det fullt med plastflaskor, påsar och skräp. Det ser förfärligt ut. Detta i kombination med ett torrt ökenlandskap utan grönska och fula hus gör att allt känns deprimerande.

Så här förfärligt ser det ut på sina ställen

Nu är flertalet klädda i långa vita klädnader med turbaner. Många åsnor längs med vägen. De drar framförallt tunnor med vatten. Men även hö, möbler, ja i princip vad som.

Ryttaren rider och väver något samtidigt
Full fart utan last
Snyggt ekipage

Vad gör vi här tänker jag. Fult, farligt och fattigt. Vi kör in i Khartoum. Staden har sex miljoner invånare, det märks. Med fullt drivmedelsutbud hade det säkert varit mycket värre trafik.