Virtuell Afrika-resa 24

Uppståndelse var vi än pausar

Med Kisoro som bas gör vi en lång vandring upp till toppen av Sabinyo-vulkanen. Vi utrustas med obligatorisk vaktstyrka på fem tungt beväpnade militärer som följer med hela vägen till toppen. Det är oroliga gränstrakter, Ugandas blommande turism vill inte att något ska hända deras turister. Det känns märkligt att vandra med en stor militäreskort, men militärerna är trevliga och vi glömmer snart att de är militärer i arbete.

Lina med tuffa grabbar

En vacker vandring börjar med att vi går genom stora bambuskogar. I dessa skogar lever bergsgorillorna, men några gorillor ser vi inte till under dagen. Vandringen går både upp och ner, vi passerar två mindre toppar med efterföljande nergång på ett hundratal meter. På slutet klättrar vi uppför långa stegar som står lodrät och är förrädiskt hala av regn. Det är ingen svår vandring men vid ett flertal tillfällen är den inget för någon med svindel. Jag tittar ofta koncentrerat på stigen eller på stegarna och försöker till varje pris undvika snedblickar mot de svindlande stupen.

Vi når vulkanens topp på 3700 meter. Precis på toppen sammanstrålar Ugandas, Rwandas och Kongos gränser. Vi tar ett steg in i Kongo när vi fotograferas av en guide som själv står i Rwanda medan våra ryggsäckar ligger i Uganda. Tänk att jag fick komma till Kongo, Afrikas hjärta, om än bara i några få minuter.  

Med en fot i Kongo

Efter tio timmar kommer vi mycket trötta och slitna tillbaka till Travellers Rest Hotel. Utan tvekan ett av resans trevligaste hotell, det andas natur, djur och äventyr i varje hörn. Hotellets historia som en sista utpost mot gorillavärlden sitter fastklistrad i väggarna. Det startades av ”gorilla-turismens fader” Walter Baumgärtel. Dian Fossey var en av hotellets stamkunder. Några fina bilder i lobbyn visar och bevisar att hotellet var ett Dian Fossey-tillhåll. Hit måste man åka om man vill titta på gorillor och samtidigt bo i klassisk ”gorilla-miljö”. Dian Fossey var hon som vigde sitt liv åt gorillorna och gjorde ett fantastiskt arbete för deras överlevnad. Vissa lokala affärsmän ansåg henne som besvärlig, ett hinder i exploateringen av gorillorna. Dian Fossey mördades och den som utpekats som ansvarig för avrättningen var områdets guvernör, samme guvernör som nio år senare blev den Rwandiska genocidens pådrivare.

Så här fina kan tjejerna vara i Uganda på julafton : )



Virtuell Afrika-resa 23

Det tar oss femton timmar att köra de fyrtiofem milen till gränsen mellan Tanzania och Rwanda. Snitthastigheten är 30 km/timme. Afrika-kännarna hade varnat för hålvägen från Kigoma, “en av Afrikas sämsta vägar”. Jag visste, men kunde inte fatta att den var så dålig. Kör man i för hög hastighet ner i något av de decimeter djupa hålen, med sina sylvassa asfaltkanter, blir det punktering. Snabbare än 30km/timmen går det inte att köra. Man kan inte surfa över hålor som är breda och djupa.

Frukost tillagas av en islamsk kvinna med endast titthål för ögonen. I hennes lilla restaurang vid huvudgatan får vi omelett med lök och tomater serverad med nygräddade chapati-bröd. Medan vi äter vår frukost beundrar vi alla vattenbärare utanför restaurangen. De fyller sina stora gula plastdunkar med vatten och cyklar tungt lastade med den dyra lasten ut till byarna i närheten. Tänker att den dagen det finns en vattenpump i alla små byar då kommer alla dessa människor kunna ägna sin tid till annat än att transportera vatten.

Virtuell Afrika-resa 22

I Katavi finns det vilda hundar. Jag skojar på eftermiddagen med Juma och säger att ”nu är det bara de vilda afrikanska hundarna som saknas”. Det tar mindre än femton minuter innan vi ser femton vilda hundar vid vägen. Hundarna är sällsynta och utrotningshotade och det är verkligen speciellt att få se dem. I Zimbabwe kallas de för “painted dogs”, ett namn de fått för sina lustiga färger. För mig är det som om ett barn målat en brun hund med svart färg lite hur som helst, ett roligt inslag i naturen med dessa färgstarka hundar. De är väldigt smala, inte alls vad man skulle tro om en afrikansk hund.

Väl tillbaka till Jumas Riverside Camp serveras vi flodhästar i stora klasar i den lilla floden som böjer sig runt campen.

Virtuell Afrika-resa 21

Vi når några dagar senare den lilla byn Sitalike i utkanten av Katavi NP. Vi letar febrilt efter ett anständigt boende. Det enda boende-alternativet är riktigt undermåliga ”Riverside camp”, förfallet och med många småkryp. Men vårt val av boende visar sig ändå bli bra. Inte för boendet och definitivt inte för maten utan för ägaren Juma skull. Ägarens pappa arbetade med världskända schimpansexperten Jane Goodall. Juma växte upp i olika nationalparker och fick de afrikanska djuren i blodet. Vi lyckas övertyga Juma att bli vår guide nästa morgon.

Juma med två glada gäster

Katavi är den minst besökta parken i Tanzania. Parken har endast 6000 besökare varje år. Det är mindre än den världsberömda Serengetti har varje dag. Parken ligger isolerad och turisterna hittar inte hit. När vi besöker parken är vi de enda besökarna den dagen. Privilegierat att ha parken för oss själva. Inte minst med tanke på att djurlivet är lika bra som i Serengetti. Man kan inte se den stora migrationen och här finns inte noshörningar men annars finns ”alla” av Serengettis djur i Katavi. Det tar en timme innan vi ser det första djuret men sen radar de upp sig. Mångfalden är imponerande och antalet är stort. Mycket fåglar, massor av flodhästar, många impalor förstås.

En av mina absoluta favoritfåglar, sadelnäbsstorken
Ser nästan ut som en tandpetare i mungipan : )

Vi tar oss fram bra trots att det har regnat. Vattnet står högt på några av vägarna. Juma upptäcker en död impala uppe i ett träd. Ett säkert tecken på att en leopard finns i närheten. Efter en timmes väntan och ivrigt kikande får vi se en svans-stump som viftar till i det höga gräset. Efter ytterligare en stund reser sig leoparden upp från det höga gräset och poserar. En leopard som poserar är väldigt mycket kraft och skönhet i en svårslagen kombination.

Virtuell Afrika-resa 20

När man ser män klädda i skjorta och slips i fyrtio graders värme då vet man att det finns en frireligiös kyrka i närheten. De sjunger vackra religiösa sånger medan de, en efter en, traskar ut i vattnet i sina kläder. Deras mål är en präst som står med vatten upp till midjan ett femtiotal meter ut i sjön. Prästen döper alla i gruppen, med mycket stänkande, när de kommer fram till honom.

Vi ser många som säljer mango längs med vägarna. Frukterna ligger vackert staplade på små skrangliga bord, i spannar, krukor eller baljor. Vi stannar vid en säljare som har en stor grön plastbalja full av mogna gula mangor. Vi köper sex stycken som skalas och skärs upp. Frukterna är inte stora men saftiga och solmoget smakrika. Det känns på den goda söta smaken att de fått mycket sol.

Jag har lärt mig att solen ibland går motsols i södra Afrika. Men stopp, kan en sol gå motsols. Nej det kan den förstås inte, en sol som går mot solen, nej det hörs ju att det inte går. Den går upp i öster och ner i väster precis som därhemma, men klockan tolv står den inte i söder utan i norr. Ja i alla fall när vi har sommar därhemma. Ja då går den väl motsols? Eller betyder medsols något annat på södra halvklotet? Och sommar och vinter kring ekvatorn, medsols eller motsols, kanske, kanske inte??

Jättelika moln tornar upp sig på långt avstånd. De ser märkliga ut. Molnen ligger lodrätt, uppifrån och ner som om det faller stora regnmängder. Vi utgår från att det är regnmoln. Men nej det är inte alls regnmoln. Det visar sig vara världens största insekts-migration. Små minimyggor som i miljarder flyttar sig över Malawisjön.

Vi beger oss in i södra Tanzania

Virtuell Afrika-resa 19

Malawi

Malawi handlar mycket om Malawisjön, en sjö nästan lika lång som landet och den tredje största i Afrika. Under resan vidare norrut åker vi längs med hela sjön från dess södra spets upp till dess norra en bit in i Tanzania. Men vi startar vårt besök i Malawi med att besöka Malombesjön och Liwonde NP. Malombesjön ligger som en naturlig förlängning av Malawisjön söderut. Jag, Sven-Erik, en paddlare/stakare och en guide får en vacker kanottur. Vattennivån är mycket låg, vår stakare får titt som tätt hoppa av kanoten och skjuta på. Det känns sisådär med tanke på att det finns gott om krokodiler och flodhästar. När jag frågar vår guide svarar han att ”krokodilerna finns inte här”. Men vi körde precis förbi en krokodil protesterar jag, men vår guide skakar bara på huvudet. Flodhästarna är inte intresserade av oss, när vi kommer för nära dyker de skyggt ner under ytan. Fågellivet är imponerande, vi ser storkar, många havsörnar, pelikaner, hägrar, egyptiska gäss. Det är fyrtio grader och ingen skugga i kanoten. Svetten rinner i floder men vi har vatten med oss, det fungerar bra. En rogivande utflykt i en vacker miljö.

Virtuell Afrika-resa 18

Gränsen mellan Malawi och Zambia

Efter spännande dagar i Zambia tar vi oss över gränsen in i Malawi. Bilderna visar hur det ser ut på en typisk gränsövergång i Afrika.

Simkortköp
Torkad fisk måste det förstås finnas vid en gränsövergång
Simkortssäljerskan
Ja och klippa sig är ju ett måste på en gräns
Gräns-kompis
Söt
Money money. Två köer blir en när en maskin slutar funka och till slut kommer åskvädret som gör att även den andra maskinen slås ut
Taxfree-shopen : )

Det blir en lång dag, alldeles för lång, med tre timmar mörkerkörning på slutet. Jag hatar mörkerkörning, speciellt i Afrika. Det är livsfarligt att köra när det är mörkt. Vägarna är fulla av människor utan reflexer. Många cyklar utan ljus. Bilar utan ljus är inte ovanligt. Ofta har bilarna en strålkastare som är sönder. Man antar felaktigt att det är en motorcykel som närmar sig. Vita kantmarkeringar på vägarna saknas oftast helt. Ibland går människor en bit in på vägen när det inte finns någon vägren. Belysta vägar lyser så att säga helt med sin frånvaro. Normalt planerar jag alltid för ankomst i god tid innan mörkrets inbrott. Det kändes inte alls bra med tre timmar på mörka afrikanska vägar men vi kom till slut fram till Liwonde utan missöden.

Virtuell Afrika-resa 17

Det finns fler djur än leoparder i South Luangwa

Utsikt från Croq Valley Camp
Utsikt från Croq Valley Camp

Croq Valley Camp i South Luangwa är annorlunda, vi stortrivs med både boende och personal. Inget stämmer men det mesta fungerar trots allt. Det är bohemiskt, gemytligt och hjärtligt. Vad vi inte trivs med är aporna som är helt omöjliga. Ett ögonblicks ouppmärksamhet och de stjäl vad som helst. När vi varit ute en hel dag hämtar jag en rulle kex i den ”hermetiskt” tillslutna bilen. Jag lägger mig i tältet, äter mina kex och lämnar efter ett tag det öppnade paketet vid sängplatsen. Låser tältet med dubbla dragkedjor innan jag duschar bakom tältet. Jag är borta i högst tio minuter. När jag kommer tillbaka skuttar en apa snabbt ur tältet. Den har lyckats öppna tältets båda dragkedjor och förstås fått med sig kexpaketet.

Ser snälla ut, men….

Andra besökare i anläggningen är flodhästarna. Redan första kvällen får vi besök av två flodhästar inne i restaurangen. De går lugnt omkring och betar gräs högst fem meter från vårt bord. Vi är inte lika lugna som flodhästarna, det känns spännande och exotiskt men rätt hotfullt med de stora middagsgästerna.

Flodhästfamilj som chillar

Första dagen visar vår guide oss en död flodhäst. Vi ser den döda flodhästen då den är helt intakt. På naturens grymma med effektiva sätt äts den snabbt upp, mycket snabbt. Den stora kroppen på 1500 kg försvinner på två dagar. Efter två dagar är den så gott som helt borta. Bara ben och skinn ligger kvar som bevis. Hyenor och gamar svärmar runt flodhästen. Jag räknar till 18 gamar som samtidigt sitter vid eller på kadavret och pickar och river med sina krokiga halsar. En skrämmande syn men samtidigt fascinerande att följa naturens gång. Vi lägger speciellt märke till hyenornas beteende. Tre hyenor festar på flodhästen, men de turas om att äta. Två av hyenorna vaktar åt varsitt håll medan den tredje äter. Efter ett tag byter de och turas sen om att äta respektive hålla uppsikt för faror.

Läbbigt men intressant

Ett slagsmål mellan två grupper av hyenor har precis skett. Vi får syn på slagskämparna. Blodiga och sårade står det förlorande laget skamset vid vägkanten. Det är inga vackra djur, än mindre efter ett slagsmål. Rinnande slem kring munnen blandas med blod från öppna sår. En av hyenorna haltar grovt när de ger sig iväg. Det var otvivelaktigt ett hårt slagsmål.

Direkt från krogen och slagsmål : )
Egyptisk gås
Albino unge

Virtuell Afrika-resa 16

Leoparder, South Luangwa, Zambia

Redan på morgonen den första dagen ser vi en leopard. Den visar upp sig vid ett flertal tillfällen. Den går stolt med säkra steg över öppna ytor där vi befinner oss. En leopard är alltid en leopard och oftast mycket speciellt för den som tittar på Afrikas djur. De är alltid svåra att se. Lejon ser man ofta och många, men leoparden som är solitär och inte sällan finns högt upp i något träd eller väl dold av högt gräs är svår att upptäcka. Vi ser en död impala som sargad ligger vid ett träd. Vår guide antar att en leopard försökt ta upp impalan i trädet men av någon anledning inte lyckats. Uppe i ett träd kan en vakande leopard behålla ett byte för sig själv men på marken blir kampen svår mot hyenor, lejon eller andra djur.

På kvällen åker vi åter förbi trädet med den döda impalan. Först ser vi inget men efter ett tag ser vi hur något rör sig uppe i trädet. Trots bra kikare har vi alla svårt att få rätt vinkel och därmed en klar bild av vad det är som rör sig i trädet. Vi hoppas förstås och räknar med att det är en leopard. Gissa om vi hoppar till när vi inte bara får se en vuxen leopard utan även två små ungar. När vi äntligen får rätt vinkel ser vi de två små leopardungarna fridfullt liggande på varsin gren, intensivt tittande på oss.

Virtuell Afrika-resa 15

Pensionärsrabatt på fortkörning

Efter Mana Pools åker vi över gränsen in i Zambia och vidare mot South Luangwa NP. Jag kör återigen för fort och flaggas för fortkörning. Tillåten hastighet var 80, men jag körde i 93.

  • Polisen; “Good morning, sir”.
  • Jag; “Good morning officer”.
  • Polisen; “Everything ok”?
  • Jag; “Yes, except my fast driving”.
  • Polisen; “No problem, you have to pay only 300 kwacha” (= 200 kronor).
    ”Can I see your driving license”?
  • Jag, medan jag lämnar över körkortet; “Can I maybe get any discount? I am retired”?
  • Polisen; “How old are you”?
  • Jag; “I am 67 years old”.
  • Polisen; “Ok, you only have to pay 100 kwacha but keep your good shape.”

Nöjd med min prutning åker vi vidare mot South Luangwa NP

Vi träffar många fina människor under några dagar längs med vägarna:

Koltransportör
På verkstad i Luanda
Fundersam
Smutsig och nästan utan kläder men kolla in frisyren
Fikapaus med detta gäng.
Att gömma sig bakom mamma är ett gammalt trick
Gänget är samlat
Här e dom igen
Och ett annat gäng : )
I stort samma gäng som ovan men nya positioner