Troja, starten har gått

Kändes historiskt att landa i Troja. Inte mycket kvar av det som varit stad i olika former sedan 3000 f.kr. Bradd Pitt hade lämnat men Trähästen fanns till min glädje kvar.

I och med Troja har nu starten gått för World Tour Asian Part 2018. Möttes efter Troja av en hagelstorm som jag aldrig upplevt tidigare. De jättelika hagel-kulorna smattrade så hårt att jag trodde taket skulle demoleras. Sikten var noll. Det gick inte att köra en meter på motorvägen. Höll tummarna att ingen galning skulle komma bakifrån i full fart. Men inte ens turkarna, som annars kör som formel 1-förare, utmanade detta väderfenomen.

Hittade Anna Benoni i hamnen i Ayvalik när hon med båt kom från Lesbos. Hade besökt  dotter Tuva som volontärjobbar med flyktingar.

Ayvalik är en pärla. Så vackert i de trånga gränderna. Vi hamnade på primitiv restaurang på trång gata med folkmusik, hängande vindruvsklasar och odrickbart vin. Precis som det skulle vara. Å så hotellet, den gamla franska konsulns hus, numera Pansiyon Bonjour. Googla på denna skönhet.

Fick en varning i natt. Min feta bil är för stor för gränderna. En snedställd vindrutetorkare innebär enligt hotellägaren ”Warning”. Kunde se på lacken att varnaren hade haft problem att ta sig förbi. Bilen nu flyttad : )

Efter slappedag, då vi till och med timade svenskarnas mål på en storbildskärm, bär det av till Pergamon och Efesos imorgon.

Över Dardanellerna, till Asien
Troja
Ayvaliks pittoreska gränder
Warning

Sista för-etappen

Så lämnade Shirley turen och flög till Venezuela. Trodde att flygplatsen i Istanbul låg utanför själva staden. Hade inte riktigt koll på stadens storlek. Mindes när Mats och jag tågluffade till Istanbul 1972. Tycks som om staden växt sedan dess. Märkligt.

Har lovat mig själv att aldrig mer köra bil i Istanbul, i alla fall inte i skyfall och rusningstrafik. Puuuh.

Lastbilskö vid turkiska gränsen
Glada valarbetare. Val på söndag. ”Så kul att han vill fota oss”

Snabbkörning

Efter Slovenien blev det långkörning. Frukost i Ljubljana, fika i Kroatien, lunch i Serbien och middag i Bulgarien. Resan gick fint, vi åt asfalt som aldrig förr, 110 mil innan vi nådde Plovdiv. Plovdiv, Bulgariens näst största stad, lika ful som de flesta öststäder innan man når dess pittoreska kärna. Staden är en av Europas absolut äldsta. Ståtar med massor av historia. Väl värt ett besök för alla Bulgarienresenärer : )

Smultronsylten till frukost minns jag med speciell värme. Å så har de oläsliga räkningarnas gräns passerats. Bara att betala. Enda synpunkten man kan ha är om man vill betala med Kesh o Caar.

Smultronsylt
Oläslig räkning. Eller?
Syjuntemöte i Plovdiv
Plovdivs vackra romerska amfiteater

 

Resan har startat

 

Det gamla kinesiska ordspråket säger att ”varje 10.000 milafärd börjar med ett första steg”. Låter först lite töntigt, men när man vänt och vridit på det så är det hur förnuftigt som helst. Eller? Nu är planen ”bara” att åka 3500 mil, men likafullt börjar även en sådan resa med ett första steg.

Projekt ”förberedelse” är slut. Känns som det projektet levt sitt eget liv. Som om det i sig har fyllt ut och tagit så mycket tid att jag inte hunnit tänka tanken på att jag faktiskt Ska resa. Hela tanken med projekt ”förberedelse” är ju att det resulterar i själva resan. Det är ju uppenbart. Men det känns märkligt, spännande, omvälvande huller om buller omvartannat att nu vara på väg.

Är allt med? Idag är ju världen inte längre bort än att det mesta går att fixa i nästa stad. Lite annorlunda än när jag i ungdomens dagar liftade genom Amazonas. Där liftar man av naturliga skäl med båtar. Gick bra genom Ecuador och en bit in i Peru. Men sen var det stopp. No boat. Blev sittande en hel vecka i en gudsförgäten by med nio hus. Bodde på en terass med helpension för 1 USD. Så en morgon kom det, som en skänk från ovan, ett pontonplan som landade på floden vid byn. Jag fick lift med planet som tog mig ur den ofrivilliga fångenskapen i byn Pantoja.

Visst känns det shaky att ge sig iväg så här. Är alla papper på plats? Kommer bilen funka? Skummisar på vägen? Men så vänder man på steken och ser alla spännande resmål, snälla människor och lite lagom äventyr. Ska bli intressant att kampera ihop med  familj och vänner på de olika sträckorna. Eller? Hur blir det? Blir det kul? Dag och natt i 14 dagar är kanske annorlunda än en eftermiddag i civiliserad omgivning? Kommer rapport om detta för just detta är en vital del av resan.

Kändes märkligt att lämna varma Sverige och åka söderut med en temperatur som bara gick neråt. Till slut bara 12 grader i centrala Tyskland innan det vände. Det brukar ju alltid vara synonymt med värme att dra söderut.

Nu i Ljubljana. Vackert och avslappnande efter Tysklands motorvägshets. När man väl passerat Ljubljanas hemska ”sovjet-ytterområden” så är centrum en vacker pärla. Lite förfallet på sina ställen men ack så gemytligt med ett spekatkulärt restaurang- och barliv kring den lilla floden.

Imorgon går färden mot Turkiet.

Avskedskomitee 09.12 Stora Nygatan
Bunkeflomaffian
Ljubljana
Vacker arkitektur
Sovjet-minnen
”Rödsaksmarknad”

Uppskjuten start av World Tour

Så kom då även Kinavisumet på plats. Officiellt är jag nu representant för ett kinesiskt resebolag i Sverige. Inlagt i mitt cv, respektingivande.

Touren har blivit uppskjuten med exakt 24 timmar. SMHI´s väderprognos tyder på väldigt gynsamma vindar just den 12/6 klockan 09.12 så starten är nu framflyttad exakt ett dygn. I och med att SMHI bekräftat sin prognos är det den nya avgångstiden som gäller. Spikat.

Mitt intresse för fotboll har ifrågasatts. ”Hur kan man åka bort samtidigt som VM i fotboll” ”Om din resa i alla fall gått via Ryssland.” De var någon som lite malmöitiskt helt kort sa ”Jasså Du gillar inte fotboll”, när jag berättade om avgångsdatum.

Ja man kan ju ifrågasätta. MEN nej, jag gillar fotboll. Ja jag går väl inte på match varje dag precis, men lite fotboll på tv slinker alltid ner. Och ett VM är alltid något extra. Som bevis på mitt fotbollsintresse skickar jag med en bild som jag tagit i fotbollstokiga Rom.

VM, World Cup, World Tour tänker jag lite tyst.

Lite har det utkristalliserats varthän det bär de första dagarna. Först Gedser och sen genom Tyskland. Alltid genom Tyskland, aldrig stanna i detta så vackra grannland. Jag har aldrig varit i Slovenien, nu blir det stopp i Ljubljana. Tyskland får vänta, igen. Vi landar i Turkiet den 17/6, där Shirley lämnar ekipaget för att resa till Venezuela. Själv fortsätter jag till Troja.

Troja är för mig synonymt med Roms födelse. Som den Rom-freak jag är så måste jag ju därför se Troja. Det var i Troja som Aeneas kämpade. Näst Hektor var han den tappraste kämpen på trojanska sidan. Han var son till Afrodite och konungen i Dardanos. Efter kriget flydde han. Efter långa och farliga färder, typ Odysseus, anlände han slutligen till Laurentum. Konungen i Laurentum gav honom och hans män ett stycke land. Aeneas gifter sig med kungens dotter Lavinia och grundlägger staden Lavinium.

Ättlingarna till Aeneas, tvillingbröderna Romulus och Remus anlägger senare staden Rom och Romulus blir dess förste kung. Aeneas är med andra ord stamfar till Roms förste kung. Sant? Absolut : )

Ja och efter Troja kommer jag förhoppningsvis hitta Anna Benoni någonstans i Aviskylos. Om hon hittar båten från Lesbos. Ja och om den går. Anna blir sen med på färden genom Turkiet till Georgien. Hoppas hon inte glömmer ta med cd-skivor. Eller? Vad har hon egentligen för musiksmak??

 

 

Fotbollstokiga Italien

Nu bär det Österut

För tre år sedan kom planen upp om en ”World Tour”. För ett år sedan blev det bestämt, jag gör det. För sex månader sedan kavlades ärmarna upp. Bokprojektet var klart, nu fanns det tid att lägga på förberedelser till resan. Då visste jag inte om det gick att göra resan, visum, biltillstånd……… Än mindre vilket land som var vilket. Ja vilket land var egentligen vilket av Stan-länderna? Bil, ja någon bil hade jag ju inte heller……………

Nu börjar det närma sig med stormsteg. Bara dryga veckan kvar till den 11/6, klockan 09.12. Det har varit intensiva månader. Upp kl 07.00 och sen non stop till 20.00/21.00, vardagar såväl som helger. Va fan har han gjort, va håller han på med?? Han e ju pensionär. Borde ha massor av tid? Hmmm, visum, sprutor, import av bil, utrustning av bil, gått o gift sig : )…………..

Känns som det mesta är på plats. I alla fall de tyngre posterna. Visumansökan till Kina som lämnades in i onsdags, är väl den sista större prövningen som ännu är kvar. Efter rysaren med Pakistan-visumet så ska det väl greja sig även med Kina-visum. Men det behövs business-visum för Kina så…………. jag blir nu representant för ett kinesiskt resebolag.

Camp Sundborn har jag hunnit med. Som ni kan se på bild nedan var det test av nyinköpt tält men även kokutrustning, liggunderlag och mycket annat testades. Framförallt fick jag vänslas med bilen, i 150 mil. Som om de kommande 4000 milen inte skulle vara nog.

Ja bilen. Den är väl fin? En Toyota Landcruiser, årsmodell 2003. Rätt törstig men annars en skönhet. Den är döpt till Eastern Mountain. Vi som känner honom säger bara EM.
Jojje på verkstan har installerat hemliga larm, gömda nycklar, servat, bytt hjullager, köpt in reservdelar att tas med och mycket annat. Toyota har också fixat o meckat. Har gått på snabbkurs i meckar-fix. Är numera storkund på Biltema. Jo jag Sven Gruvstad hänger numera på Biltema, Clas Olsson, Kjell & Company och andra mys-ställen : ). Slut på Svensson i Lammhult-eran.

Bilturen är döpt till rätt och slätt WTAP2018, World Tour Asian Part 2018. Pretentiöst och lite pampigt, men va fan de e ju inte varje dag man drar iväg på en ”World Tour”.

Bild har ni på en del av utrustningen. Saknas fortfarande alla kläder + mycket annat. Det blir som ni kan se en hel del som ska med. Tempen under turen kommer växla mellan + 50 och – 15. Känns lite märkligt att packa ner värsta dunutrustningen och ratta ner till Iran och Turkmenistans öknar. Men så kommer ju Tibet och vinter…………….

Bifogar en ungefärlig itinerary. Förutom avskedsmiddag, när jag skiljs från respektive medpassagerare, har jag en önskan till. Bilen har en förträfflig ljudanläggning : ). Gärna att ni medpassagerare tar med 1-2 cd – skivor. Ja ni vet de där runda ”pre-Spotify” sakerna. ”Allsång i bilen”.

Tack till Filip som lagt upp min reseblogg. Hoppas nu att jag ska kunna administrera den och framförallt fylla den med läsvärda inlägg. Facebook och ”Resa på mitt vis” kommer få sin del men en regelrätt blogg känns najs.

Håll alla tummar för att ekipaget håller och att det blir gynsamma vindar på färden mot Eastern Mountains.

Sven

Eastern Mountain, Toyota Landcruiser
Test av utrustning i Sundborn
Delar av den lilla packningen

PS. Å så lite allvar. Jag har beslutat att ”tillägna” min resa till Venezuelas folk. Det folkmord som i det tysta pågår i Venezuela kommer jag, så gott jag kan, från min lilla kant att motarbeta. Vi fick, mycket tacksamt, in exakt 25.700 i en insamling som jag och Shirley gjorde i april. Vi tar mer än gärna och med väldigt stor tacksamhet emot fler gåvor.

Bifogar här vårt utskick från april:

Venezuela är ett land som i princip har kollapsat totalt. Det har fallit ihop ur alla aspekter. Människor dör på grund av mat- och läkemedelbrist. Sjukhusen såväl som välfärdsinrättningarna har slutat att fungera. Det är en ny situation för det tidigare så rika landet. Väldigt få internationella organisationer finns och arbetar i landet med att hjälpa de utsatta. Makthavarna accepterar dessutom inte någon internationell hjälp.

Shirley och jag nås varje dag av den ena skräckhistorien värre än den andra. Det känns helt overkligt att folk svälter ihjäl, i Venezuela. Att majoriteten i landet är undernärda och att gemene man inte har tillräckligt med mat för dagen.

Vi har två mycket goda vänner som var och en jobbar i olika privata projekt med att hjälpa utsatta människor i Venezuela. De gör ett fantastiskt arbete.

Detta är några av de aktiviteter som genomförs:

  • Utskänkning av soppa på gatan.
  • Aktiviteter för att hjälpa fattiga barn att överleva.
  • Utskänkning av mat och kläder till fattiga gamla människor.
  • Hjälp med medicin och läkarvård till allvarligt sjuka människor.

Vi har stort förtroende för våra vänner och de som jobbar i dessa projekt. Pengarna vi skickar kommer fram och hamnar där de ska. En ”piss i mississippi” kan man tycka, men dock ett försök att göra något lite för några som absolut inget har.

Det hade varit fantastiskt om även Ni ville vara med och stötta detta tunga, men oerhört behövda, arbete som utförs.

Stora såväl som små insättningar värdesätts oerhört.

Vårt insamlingskonto på SHB är 522 739 121 (6761 clearnr), bankgiro 5263-9994. Skicka gärna ett meddelande när ni gjort en insättning men framförallt skriv betalningsref ”SOS Venezuela + gärna ert namn”.

Stort tack på förhand för all hjälp.

Shirley och Sven

 

Snart dax för WTAP 2018

Nu är det mindre än 2 veckor till starten av resan mot Eastern Mountain

Ungefärlig resrutt
Ökencamping
Färjetransport
Vackra vyer
Hmmm, ja det har gått några år sen dess : )