Gränsen

När Jan som ende person dyker upp i kortbyxor i Azerbajdzjans immigration frågar en leende man “are you going cycling”? Ja vem tusan går klädd i kortbyxor i tullen till ett muslimskt  land. Hmm, jo jag också, vilken fadäs av oss. Ovanpå detta står jag och ljuger. Ljuger? Passkontrollören frågar om Jan varit i Armenien (Azerbajdzjans fiende nummer ett). Jag uppfattar det som att han frågar om Jan varit i Azerbajdzjan tidigare, ej Armenien. Hävdar därför att Jan aldrig varit där tidigare. Så dumt, de står till och med och tittar på de armeniska stämplarna i passet när jag argumenterar som värst.

Vi släpps i alla fall in i landet där snart jättelika porträtt av den gamle presidenten möter oss i alla byar. Han var den f.d. sovjetisk politbyråmedlemmen som fick landet på fötter. Idag är det hans son som leder landet. Korrupt, ja, och liten fördelning av rikedomarna. Men fina vägar, hyfsat bra ekonomi och en helt annan levnadsnivå än i grannländerna. Detta mycket tack vare en oljeproduktion på en miljon fat om dagen. En nätt inkomst för den lilla befolkningen stor som Sveriges.

Tankar bilen för 3,00 kronor litern. Känns som ett bra pris när man är på World Tour. Har inte tankat så billigt sedan jag var i Venezuela för fyra år sedan. Då kostade en full tank på 70 liter, 2,70 kronor, eller sisådär 4 öre litern.

Första stoppet blir i Sheki. Genuin liten stad med kullerstensgator och gamla välhållna hus. Där bor vi på ett hotell i en gammal karavanseraj. Fin byggnad som en gång fungerade som rastplats och härbärge när de stora karavanerna pausade på sin väg i österled. Besöker Sheki Khans två 1700-tals palats. Imponerande byggnader med fina vägg- och takmålningar som visar hur Sheki Khan lyckosamt segrar över perserna.

Ett av Sheki Khans palats
Enkel middag för en (1) på hotellet
Damer på torget

Georgien versus Armenien

Som turist utan djupare insikt i de två länderna, får jag en klar antydan om tillstånden i respektive land. Rätt eller fel, vet ej?? Georgien känns framåt, ett land som är på gång. Mycket aktiviteter. Här kommer hända mycket de kommande åren tror jag. Samtidigt är det förflutna som lydstat i Sovjet-imperiet en stor belastning med många öppna sår att reparera. Armenien känns som landet utanför världen. Vägar som inte existerar, ungdomar som lämnar landet. Ett förflutet med massor av sår, utrotningen för 100 år sedan, sovjettiden, en befolkning i diaspora. Vackert land men kan det komma på fötter. Den politiska oron i våras, är kanske ett tecken på något gott? Har här, just här, föstått innebörden av ”finns inte på kartan”.

Georgien
Armenien

Morgon i Udabno

Magisk morgon i Udabno. Efter en natt med kraftiga skyfall är himlen blå igen. Får en timme alldeles själv på hotellets uteservering. Frukostunderhållning blir fösning av kor, hästar och grisar som sker i hagen precis framför mig. Vacker vy med utsikt över de oändliga slätterna. För ett ögonblick känns det som tiden upphör att existera.

Det är detta som är ”resapåmittvis” tänker jag lyckligt.

Vilstolar
Eastern Mountain på grönbete
Gränstrakten mellan Georgien och Azerbayan
Wall of fame fick ny medlem. Ytterligare ett MVG. Fantastisk guidning i gränstrakterna.
Ragnar. Om någon hört talas om Georgiska ölet Ragnar så hör gärna av er. Kolla in svenska texten

Tillbaka till Georgien och David Gareja

Vi får en vacker resa med ömsom gröna gröna berg och ömsom karga, mycket karga berg. Samtidigt passerar vi då och då de extremt hemska och förfallna fabriksanläggningarna från Sovjet-tiden. Oj så mycket fult vi ser i form av öde fabriker, rost, skrot och gammal cement. Avskyvärda bostadskomplex som ser ut som de borde rivits för minst femtio år sedan. Men hängande tvätt på balkongerna visar att det fortfarande bor människor där.

När passkontrollanten till slut inser att jag har bil och att han felaktigt stämplat mitt pass, som ”besökare utan bil”, blir han kallsvettig. Blir många rundor i passkontrollen med olika chefer som signerar många dokument. Till slut släpps vi ut ur Armenien, jag med tre utresestämplar i stället för normala en.

Vi googlar fram vägen till klippklostret, David Gareja, klostret med de fina målningarna. Timmar på urusla vägar, med stora och ofta vattenfyllda hålor i vägen. Vi vet inte om vi är på rätt väg. Siktar en stor byggnad som vi åker upp till. Men nej, det kommer ut tre militärer. De visar med hela handen och säger att vi ska till höger på den obefintliga vägen. Vi fortsätter enligt deras direktiv bara för att komma till en ny militäranläggning. Här blir det inte lika kul. En militär kommer utspringande och siktar på oss med sin kpist. Vi viftar oskyldigt och pekar framåt. Han lugnar sig och tar ner kpisten, varefter vi kan fortsätta. Slätterna är oändliga men vi förstår att det finns en gräns mot Azerbayan precis bredvid oss. Landskapet otroligt kuperat och sagolikt vackert. Plötsligt möter vi 30 tunga militärfordon på den omöjliga grus/grop-vägen. Vi är inte i vägen för militärkolonnen, hade annars känts nervigt. Sedan 15 minuter följer vi en civil lastbil som kör i hjulspår bredvid grus/grop-vägen. Hamnar i en brant uppåt. In med fyrhjulsdriften, passagen ser omöjlig ut, jag backar ner bilen och hittar en annan passage. Vi diskuterar om den är farbar. Vi kör och precis uppe på krönet möter vi en annan bil. Första mötet på några timmar och så får vi det just här. Bilarna står som två tjurar med nerfällda horn mot varandra. Ingen vill backa. Andra bilen menar att vi ska backa men jag vägrar i ren självbevarelsedrift. Till slut backar den och vi kommer upp. Vi når David Gareja. Klockan är tyvärr redan sex, det blir därför ingen längre runda. Klostret fint uthugget i berget, ser nästan lite modernt ut. Vi går upp på bergskammen och får en fantastisk vy åt alla håll. Vidunderlig utsikt över Azerbaijan. Mot Udabno där vi hittar Hotel Oasis och en kall öl.

Det sovjetiska arvet
Svartväxlare
Spännande vägar
David Gareja klostret
På spaning i bergen

Araratberget ”från andra sidan”

Vi tar oss förbi huvudstaden Jerevan och åker längs med gränsen mot Turkiet. Praktfulla vyer över snöklädda 5.000 metersberget Ararat. Armenierna anser att Ararat tillhör dem. ”Turkarna är muslimer så de behöver inte det heliga kristna berget Ararat”. Svänger av vägen mot Khor Virap. Kyrkan med de fantastiska vyerna och Ararat i bakgrunden. Medan stora storkar majestätiskt flyger tätt ovanför oss blir det frukostpicknick i vinfälten.

Genom en riktigt riktigt djup kanjon når vi Noravank. Noravank, det ”nya klostret”, byggt ”så sent” som 1105, därav namnet. Det är så långt söderut vi når i Armenien innan vi vänder norrut igen. Som kuriosa får vi reda på att just här har man hittat världens äldsta sko, 5.500 år gammal. Upp till Selim-passet och den gamla karavanserajen. Juan-Carlos, spansk ornitolog kommer dit samtidigt som vi. Han berättar att han reser världen runt med bil, kikare och fågelbok. Som sann spanjor visar han stolt upp sin spanska kokbok, sin spanska olivolja och sin spanska vinäger. ”Ingen äkta spanjor åker iväg utan spansk olivolja” säger han stolt.

Köper ett halvt kilo aprikoser för fem kronor. Kanske till frukost imorgon. Jan äter inte frukost så jag missar ofta min frukost. Anna åt ofta inte middag, samma sak fast tvärtom. Kör över passet och neråt mot Sevansjön. Vacker sjö, som de flesta sjöar, med grönt kristallikt vatten.

Hittar hotell Kecharis, vm-final på storbildskärm på hotellets terass med 50 armenier. Samtidigt med matchen är det procession och dansuppvisning precis utanför hotellets terass. Stökigt, bökigt men charmigt.

Ararat ”från andra hållet”
Ibland tar får eller kor över vägarna.
Selfie med spansk ornitolog

 

 

Det kristna Armenien

Vidare till Hripsime kyrkan. Fin kyrka. Hittar kryptan med martyren sankta jungfru (snacka om titel) Hripsimes grav. Hon som blev stenad av de romerska soldaterna.

Nästa hållpunkt blir den heliga katedralen, huvudcentrat för den armeniska kristna kyrkan. Är som en ”vatikanen” för den armeniska kyrka. Armenien blev kristet mycket tidigt, redan år 301. För kristendomens utveckling betydde Armenien massor. I katedralens museum finns reliker från Johannes döparen och delar av Kristi kors. Vi hittar även spjutspetsen som användes av den romerska soldaten för att se om Jesus var död på korset. Trodde att den fanns inmurad i en av de fyra pelarna runt altaret i Sankt Peterskyrkan. 🙂

Passerar huvudstaden Jerevan på väg till Garni, det grekisk/romerska templet. Jan kartläser med bravur genomfarten i denna tokiga stad. Dagens sista anhalt blir Gegert klostret uppe i berget. Ligger fint insprängt i berget.

Kristi spjutspets
Garni templet

Opera i Armenien

Vi kommer till Echmiadzin och Zvartnots katedral. Ställer oss bredvid en annan bil som också vill in till parkeringen. Porten öppnas för den andra bilen, och sen för oss, trots att det är stängt. Visar sig att det är Armeniens bästa operasångare som finns i den andra bilen. De bjuder in på kaffe vid katedralen. Så börjar de sjunga. De sjunger helt superbt, de är på plats för att träna inför konsert senare på dagen. Vi är på kafferep med Armeniens bästa operasjärnor. De sjunger den ena sången efter den andra, bara för oss. Mäktigt.

Exklusiv operakonsert
Varannan bil, nästan, är en Lada

Lost in Armenia

Vi lämnar ett svalare Tbilisi och åker mot Armenien. Nu under, i stället för över, 40 grader. Hela personalen på Hotell David följer mitt rattande när jag försöker köra ut på gatan. Lyckas till slut ta mig genom den trånga passagen.

Innan den armeniska gränsen erbjuds, i affär efter affär, meloner och tvättmedel, men bara detta. Varför dessa produkter och varför här tänker jag. Finns de ej i Armenien eller??? Checkar ut från Georgien efter 13 dagar. Hamnar i den armeniska kontroll-apparaten. Lite trickigt att ta sig in. Först fel kö, sen rätt kö för att köpa environment-skatt plus en skatt till. Trängs med ryska och turkiska lastbilschufförer. Signa papper och sen köpa bilförsäkring. In i Armenien där de vill sälja ytterligare föräkring. Visar sig vara samma som vi redan köpt. Går det så går det

Kartor, som fungerat bra i Turkiet och Georgien, fungerar inte alls. Inget stämmer. Ingen, absolut ingen, talar engelska i Armenien och skriftspråket otydbart. Hjäääääääääälp. Lost in Armenia. Asfaltbeläggningarna är som lapptäcken. Snitthastigheten nere i knappa 40 km/timme. Vägskyltar?? Vad är det? Vi kör och kör. Två gånger blixtrar fortkörningskamror. Helt pötsligt har vi en ilsken polisbil med blinkande ljus som tvingar oss att stoppa. Vi öppnar med fotbollsspåret, Sverige/Ibrahimovic/World cup. Isen bruten och matchen vunnen. Vi hade kört med ljusen på, förbjudet. Koll av körkort och ”bilpass”, vi släpps snabbt av leende poliser.

Stopp och paus vid Haghpad kloster. Är i dag mer museum än kloser. Fint, enkelt och utan krusiduller som kyrkorna i Georgien. Kör och kör mot Jerevan. Kommer till slut till Ashtarak. Innan vi landar i Ashtarak har jag varit totalt ovetande om denna stads existens. Finns ett (1) hotell som det tar oss typ en timme att hitta. Får bra middag på hotellet. Somnar till ljudet av den dånande floden bredvid. Eller är det till dånet av discot på hotellets restaurang???

Försäljning av tvättmedel och meloner
”Vackra” sovjetiska bostadskomplex
Haghpad kloster
Lost in Armenia
Armeniskt bageri
Jan tänder ljus för föräldrarna

Nytt codriverbyte

Kommer till Tbilisi där vi träffar bror Jan, mycket trefligt. Det blir sen ytterligare ett MVG som delas ut och ett nytt namn, Lina, som kommer upp på Eastern Mountains Wall of fame. Vi får en trevlig avskeds-/ankomstmiddag på kvällen. Lina drar iväg med Turkish Airways mitt i natten, känns trist. Jan och jag planerar morgondagens resa till Armenien.

Uppdaterad Wall of fame

Morgonvandring till Tsminda Samesi kyrkan

Vi går upp med tuppen och får en fin vandring upp till Tsminda Samesi-kyrkan. Kanske Georgiens mest kända symbol. Alla som sett någon bild av Georgien har förmodligen åtminstone sett denna kyrka, med Kazbek berget, 5.047 meter, i bakgrunden. Brant uppåt, det är varmt och svettigt. En belönande matsäck gör det mödan värt. Stärkta vandrar vi sen ner igen.

Kazbekberget med Tsminda Samesi-kyrkan i förgunden
Soluppgång bakom Tsminda Samesi-kyrkan
Ja och så en gång till. Det är ju så vackert