Resa på mitt vis

Det var här på toppen av berget Nemrut Dagi som kung Antiochus, några decennier före Kristi födelse, byggde monumentet över gudarna och sig själv. Vi är ensamma på berget, inga turister, stillheten är påtaglig. Vi går uppåt som på ”stairways to heaven”. Når bergets topp där vi hittar de jättelika statyerna av lejon, örnar, Zeus, Apollon, Hercules, Tyche och kung Atiochus själv. Här hittar vi även världens äldsta horoskop. En ”Påskö-känsla” infinner sig när vi står i skuggan av de jättelika statyerna och tittar ut över de oändliga vidderna.

Då gäller det. Har analys och åtgärder fungerat? Vi får glädjande besked. Bilen är fixad. Skööööönt. Det var ”bara” smutsig diesel som slammat igen, tank, filter och insprutning. Efter avsked av vår nye kompis Aycan åker vi vidare österut. Bilen går som en klocka hela dagen.

Vi åker runt Kayseri och får se den vackra snöklädda Erciyes-vulkanen från alla håll. Dagens körning blir längre än väntad, 50 mil. Det Anatoliska höglandets öde vidder ger mig en evighetskänsla. Skönhet så långt ögat kan nå. Berg i vackra färgskiftningar och formationer. Ibland som taget från den bästa vilda västern film. Fält först frodigt gröna men sen alltmer gula och karga ju längre vi åker. Vi ser till och med ”svenska” rapsfält. Såååå vackert, timme ut och timme in.

Vi stannar och köper lite persikor och något fikon-kör. Säljaren tycker att vi måste äta mer, vi är alldeles för magra. Han visar sin tjocka mage och tycker att vi ska köpa mer. Vi stöter på kossor mitt på vägen, även getter vid något tillfälle. Känns som vi alltmer avlägsnar oss från civilisationen. Termometern når 38 grader innan vi når foten av Nemrud Dagi, berget med de jättelika 2000-åriga statyerna på toppen. Stannar på Cesme Pensyion. Dubbel med frukost för 160 sek. Nu börjar det bli billigt, riktigt billigt. Ja det är klart det är ju inte Hilton förstås. Inte nog med att det är billigt, vi får bästa middagen hittills. Gott betyg med tanke på att vi ätit bra hela vägen. Ja vad äter vi?? Enligt den turkiska översättningen som hotellägaren googlar fram blir det ”Turkish grilled pan in hair”. Tyvärr ingen öl. Vi har nu definitivt nått ”No alchol-bältet”. Suck.

Den Anatoliska högplatån är betagande. Ödsliga vidder, långt till bergen i fjärran och inga människor. Vi upptäcker efter ett tag den snöklädda Erciyes, 3.916 m. Vulkanen som begravde Anatolien i askan som skapade de vackra formationerna i Cappadokien. Den som försåg landet med fertil jord. Vulkanen har lite gudastatus på grund av detta.

Vi hittar Toyota i utkanten av staden Kayseri. Analys av bilen. Smutsig diesel? Åtgärd rengöring av tank och filterbyte. Den snälle engelsktalande teknikern Aycan skjutsar oss till fina subwayn. Han har lite svårt att hitta ställe för köp av biljetter, vi får låna hans kort. Turkarna behandlar oss med stor respekt, artighet och nästan, för oss svenskar, överdriven vänlighet. Så fina människor.

På eftermiddagen öppnar sig himlen och regnet öser ner på Kayseris enda turister.

Vi äter middag på ”Panorama view”. Riktigt bra mat. Men det som är grejen är inte maten utan den fantastiska vyn. Blir en magisk solnedgång med fina färgskiftningar i 360 grader. Känns tidlöst att se dessa vackra bergsformationer. När vi går hem ser vi fyrverkerier och hör biltutningar. Förstår att Erdogan vunnit valet. Blir stoppade av entusiastisk huckle-dam som bara ler och säger Erdogan Erdogan Erdogan.

Vi är i fantastiska Cappadokien som vi hinner njuta av mellan bilfixar-varven. Ett vulkanutbrott för miljoner år sedan skapade de mest fantastiska bergfomationer man kan tänka sig. I dessa berg flyttade människor in, kyrkor och hela städer under jord skapades. Förutom detta är landskapet så betagande att man inte kan annat än sucka djupt när man beskådar skönheten. Det ligger en trolsk Tolkien anda över det hela. Som små hobbitbostäder i bergen.

Midsommarafton. Vi lämnar Konya men hinner inte köra långt innan bilens motorn hackar. Det är som om dieseln inte kommer fram när bilen når kring 110 km. Skit i dieselfiltret eller? Hittar Toyota verkstaden i Aksaray. Filtret byts, varefter det blir provtur med datoranalys. Chefsteknikern låter, via översättar-teknikern, meddela att ”common rail pressure” måste bytas. Pjäsen finns tyvärr inte i Turkiet. Den kostar 1000 EUR och ”det tar en vecka, kanske två eller tre att få den från Belgien”. Men han påpekar som en sträng gammal lärare att vi måste byta, bilen kommer annars ”strypas” mer och mer. Risken är att ni kommer bli stående långt ut på landet i det farliga östra Turkiet. Panik!!!!!!!!!!!!!! Anna frågar om det kanske kan finnas begagnade reservdelar. Nej inte här men förmodligen i Adana som har berg och därmed många Toyota Landcruiser. Vi bestämmer oss för att bita i sura äpplet. Mot Adana. Vi kör mil efter mil men Eastern uppför sig normalt igen, utan problem. Blev filterbytet lyckat? Datoravläsningen därefter felaktig????

Vi vänder och 25 mil senare når vi Görem och Kappadokkien utan problem. Puh : ). Tyvärr uppstår samma problem dagen efter d.v.s. midsommardagen. Lite handlingsförlamning har infunnit sig. I morgon val i Turkiet, söndag och No car(??)

Min bror Jans tips; lägg er efter en lastbil som kan bärga er till Georgien. Annas bror Görans tips; köp några åsnor som tar er till Georgien. Mer rapporter kommer framöver. Håll tummarna.

Vi har fått en fantastisk assistans. Sida upp och sida ner av rekommendationer har mejl-ledes kommit från en av World Tours styrgruppsmedlemmar. Han, Maty Egetyrk, är en erfaren resenär och globetrotter som sommarbott och rest mycket i Turkiet. Jag vill passa på att tacka honom för alla goda tips. Vi har i praktiken arkiverat våra guideböcker och går nu blint efter Egetyrks råd.

Konya är det religiösa centrat i Turkiet. Mest känt för sina dansande dervcischer. Männen som snurrar runt runt iförda stora lustiga konformade hattar. Tyvärr bara uppträdande på lördagar varför vi inte får uppleva den mytiska dansen. Dock andra goda nyheter, vi får tag på öl via killarna på hotellet. Oj va gott.

 

Kalkstensbaden i Parmukkale drar mycket turister. Onekligen ett facinerande fenomen. Det är små bassänger med kalksten och järnhaltigt varmt rinnande vatten från heta källor. Ligger vackert i terasser längs med bergssidan. Anna badar, jag fegar.

Åker sen mot Konya. Vackert, mycket vackert på högplatån. En lastbil har tappat hela sin enorma hölast. Vi blir fast en liten stund men har turen att smita förbi rätt snart. Kommer in i två miljoners staden Konya när det är mörkt. Saknar GPS´n för just det där med att komma in till centrum i större städer. Stannar vid en mack och frågar om väg, genast är det en man som säger ”följ mig så tar jag er till hotellet”. Tack. När vi under eftermiddagen fyllde diesel kom den tandlöse tankgubben med ett kilo körsbär som gåva. Vi möts hela tiden av en otrolig gästfrihet.

Tar in på Dervis Otel. Gammal ottomansk byggnad, 200 år gammal. Hotellet fungerar som en kombinerad matthandel och hotell.

Massor av poliser vid vägarna. Tror vi. Till slut avslöjar vi dem. Endast atrapp-bilar som står uppställda. Ruskigt likt riktiga bilar.

På kvällen inser vi att vi på riktigt anlänt till muslimland. Här serveras vare sig öl eller vin. Suck.

 

Vi tar avsked av det förtjusande värdparet på Pensionat Bonjour och lämnar Ayvalik. Kändes som vi fått riktiga vänner.

Pergamon ligger ljuvligt med en härlig vy över dalen. En mix av olika härskare levde i och byggde Pergamon. Lämningar finns sedan 3000 f.kr. med romarnas amfiteater och Trajanustemplet som bästa exempel. Det var härifrån pergamentet kom, det som ersatte papyruset.

Efesos bildades enligt legenden 10.000 år f.kr av prins Androclus. Han frågade oraklet i Delfi om råd var han skulle fly när han måste lämna Athen. Han fick svaret att titta efter fisk, vildsvin och eld. När han under sin flykt kommer till Efesos, äter han fisk som är så färsk att den hoppar ur pannan. Det börjar samtidigt brinna i skogen och ut ur densamma kommer ett vildsvin. Saken var klar, detta var platsen. Greker, romare och en massa andra folkslag bor och härskar sedan i en lång följd i Efesos. Mäktigt som Roms Forum Romanum.

Artemis-templet, ett av de sju underverken, fick vi se i Selcuk, där vi stannar över natten. Nu är vi i billiga Turkiet, 260 sek för dubbel med härlig frukost.